sourze.se
Artikelbild

Viskleken går i "Lilla landet lagom"

Hur många brydde sig egentligen om att kontrollera fakta bakom pepparkaksdebatten och Disneys borttagna docka i Kalle Ankas Jul?

Jag bor i Sverige. Jag har bott här i hela mitt liv, och mina föräldrar är helsvenska. Mina mor- och farföräldrar också. Det led jag vet att vi "kommer ifrån" är vallonerna på 1600-talet. Detta är inte något som jag egentligen lägger någon större vikt vid, annat än att det är rätt intressant att få reda på saker om min bakgrund.

En av mina bästa vänner från dagistiden heter Sara. Hennes pappa är helsvensk, och hennes mamma också. Egentligen. Men hennes mamma är adopterad från Sydkorea, vilket gör att inte alla uppfattar Sara som svensk. Trots att hon bott här i hela sitt liv, och pratar klockrent bra svenska. Och ja, hennes föräldrar är ju faktiskt svenska, så varför inte hon?

I samband med "Sverigedemokraterna och järnrören" ursäkta ordvalen, men jag hittar faktiskt inget vettigare sätt att uttrycka mig på så trodde i alla fall jag att deras stöd från vårt lands befolkning skulle sjunka. Och visst, de förlorade stöd, men samtidigt vann de stöd från äldre människor och då främst män. Min farfar, till exempel, har en tendens att komma med rasistiska kommentarer, men det har ingenting med rasismen eller hudfärgen i sig att göra egentligen, utan min farfar känner sig bara otrygg kring människor han inte känner. Dessutom är min farfar uppväxt i en tid då rasismen - på många sätt - var betydligt större än idag. Men jag kan inte tänka mig att min farfar skulle vilja bannlysa folk från det här landet. Folk som min kompis Sara till exempel, eller Saras mamma. För farfar har träffat både Sara och hennes mamma, och jag vet att han absolut inte har några problem med någon av dem.

Sanningen är, att det absolut inte är min farfar eller ens de andra äldre vita männen som jag oroar mig över just idag. Jag oroar mig över vårt lands befolkning överhuvudtaget. Jag är rädd för hur extremt blåögda ironiskt skratt här ni, eller kanske vi, är. När snacket började på Facebook om hur man först förbjudit pepparkakor i ett luciatåg och den svarta dockan i Kalle Anka på julafton blev jag arg, och gillade ganska direkt en grupp som stred för att behålla dockan i Kalle Anka. Nu i veckan hittade jag den gruppen, och tog bort min gillning. Varför? För att "Lilla landet lagom" har gjort det igen. Gjort en höna av en fjäder. Är det överhuvudtaget någon som vet hur det där med pepparkakorna gick till egentligen? Det var en grundskola som hade beslutat sig för att inte ha med pepparkakssången i sitt luciatåg, och därför inte ville ha några pepparkakor i sitt luciatåg. Det hade INGENTING med rasism att göra, men det var såklart den information jag fick när jag loggade in på Facebook. Och den svarta dockan? Det var Disney som valde att plocka bort den från sitt program, det var inte SVT:s val. Det är inte bara Sverige som har Kalle Anka, även om vi gärna vill tro det.

Jag har inte kollat upp fakta, men jag gissar att SD:s stöd ökade i samband med detta. För att folk är så otroligt lata, och oförstående. Har ni lekt viskleken någon gång? Ni vet den, där man viskar en mening i sitt kompis öra, och sen ska den kompisen viska exakt det den hörde vidare, och till nästa och så vidare, tills den sista personen i ledet ska säga det denne hört högt? Visst händer det att man får fram rätt mening, men det kan också bli helt fel.

Och det är ju här man borde suga på karamellen lite. Man kanske inte alltid direkt ska godta allt man får höra? Om jag berättar för dig att ett plus ett blir fyra, tänker du då bara automatiskt acceptera det? Eller om jag säger till dig att din fru vill ha skilsmässa, packar du väskan direkt, eller tänker du kolla läget med din fru först?

Slutsatsen? Herregud, gör inte en höna av en fjäder. Allvarligt talat. Bara för att någon säger något behöver inte detta stämma, och det är bara dumt att falla för det. Ungefär som tyskarna bara accepterade Hitlers anklagelser om att förlusten i kriget var judarnas fel, och sedan lät honom mörda miljontals människor. Idag är det judarna som håller kvar minnet av vad som hände. Offren alltså, medan aktörerna försöker glömma vad som hände.


Om författaren

Författare:
Malin Hagberg

Om artikeln

Publicerad: 21 feb 2013 06:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: