Gustavs grabb

Gustavs grabb
Leif GW Persson
Albert Bonniers Förlag



Julklappsboken "Gustavs grabb" var snabbt utläst. En typ av berättelse som man lägger ifrån sig med irritation när andra plikter kallar. Och man ser fram emot nästa ostörda läsestund i fåtöljen med Leif GW Perssons senaste. Och känner lite saknad när sista sidan är vänd.

En intressant blandning av roman och självbiografi har han fått ihop, vår gode kriminologiprofessor. Hans skriftspråk liknar det språk han använder i sina TV-framträdanden. Läsaren känner igen sig omedelbart.

Här behandlar han utifrån sina första medvetna småbarnsår sitt liv ända fram till dagens vresiga orakel på brottslingens psykologi. Håret på ända, glasögonen far upp och ner mellan näsroten och hårfästet. Man ser det framför sig medan han kärleksfullt berättar om pappa Gustav och den sjukliga mamma Margit som ofta är svårt sjuk men egentligen bara spelar ett spel för att behärska och styra familjen med sina sjukdomsanfall. Medan pappa Gustav alltid ställer upp, är den perfekte yrkesmannen, alltid redo med ett handtag i familjen såväl till vem som behöver. Och kärleksfull far som ofta har lille Leif med på jobben. Gustav är en efterfrågad kraft i sin bransch.

Ett omdöme som även gäller sonen Leif, efterfrågad alltså. Det har gått bra för vår GW, speciellt sedan han givit ut sin första bok, Grisfesten, 1978. Då hade han "suttit i frysen" medialt sedan sin tveksamma inblandning som påstådd polisläcka i Geijeraffären. Boken blev en fiktion om säkerhetsriskerna när en justitieministers fritid tillbringas hos ett koppel horor. Hundratusen exemplar och filmmanus ger klirr i börsen. Som investeras försiktigt på börsen och ger kontohavaren ett hyggligt ekonomiskt oberoende. Vilket inte kriminologiprofessorn sticker under stol med. Utan blygsamhet.

Han skildrar sitt förfall under luxuösa former, trovärdigt, med miljonärsvännerna i sin tidiga medelålder. Äktenskap spricker, herrgårdar köps och säljs och bilar, tio gånger dyrare än älskad pappa Gustav, rullar mellan kapitlen.

Barndomen på Tegelviksvägen där Gustav var portvakt och äventyrliga lekar med alla polarna i Frihamnen finns alltid i hans tankar. På den tiden frihamnen var en doftande lastplats för bananer, kaffe, apelsiner. Och en och annan flaska smuggelsprit. Nu finns där bara Tallink/Silja och dofter av dieselrök...

Ser du boken så köp. Läs och begrunda. Klassresor funderar han en del över och det gör vi väl alla. Många av oss har lånat tre-fyra miljoner och köpt lägenhet eller begagnad gammal villa. Amorteringsfritt. Och tror att de gjort en klassresa, och slutat rösta på sossarna. Sen sprattlar de i bankirernas räntegarn i skräck för bostadskraschen som kommer vart tionde år. Ungefär.

Grattis.

Av Lennart Lundwall 09 jan 2013 06:00