Allah vill bli större - i Istanbul! Del 1

Jag skulle bara åka med bussen från Taksimtorget till den lilla Chorakyrkan med sina vackra senbysantinska mosaiker av framförallt Mariakulten från början av 1300-talet, men fastnade med bussen i trafiken som stod stilla långa tider i värmen och bilavgaserna.

Men vi kan ju hoppa av bussen som fastnat i bilköerna på Cumhürriyet Caddesi Republikens väg och gå och titta på ett rum i Askeri Museum Militärmuseum i stället. Härifrån kan vi ta upp spåret på kampen mellan avislamiseringen och återislamiseringen av Turkiet som är mycket tydlig i Istanbul under det styrande AKP-partiet.

Ett rum i detta museum ägnas speciellt åt Turkiets landsfader, Mustafa Kemal "Atatürk"Turkarnas fader, som tog sitt första steg i karriären på militärakademin här i Harbiye och klev ut i yrkeslivet som major Mustafa Kemal den 11 januari 1905. När den ambitiösa Atatürk fick makten avskaffade han många religiösa ämbeten, införde turkiska som skolspråk och införde till och med böneutrop på turkiska. Men Atatürks efterträdare var mer pragmatiska. Turkiets andra president Ismet Inönu till exempel, återinförde böneutrop på arabiska.

För vår fortsatta promenad i återislameringens spår behöver vi en bra interaktiv karta.

Från Askeri Museum kan vi ta en kort morgonpromenad över till den stora utomhusteatern Acik Hava Tiyatrosu, Istanbuls populära amfiteater med plats för 4500 åskådare som genom åren kunnat ta del av utomhusteater och även konserter av många internationella och nationella musikgiganter genom åren.

Det är en av många kulturinstitutioner i Turkiet och Istanbul som ser ut att gå en osäker framtid till mötes under AKP-partiets styre. Men även enskilda fria kulturutövare lever osäkert. Den kända skulptören Mehmet Aksoy fick i uppdrag att göra en staty i Kars, nära armeniska gränsen, som ett led i försoningen med Armenien. Skulpturen Insanlik Aniti Mänsklighetens monument visade två separerade människor och skulle kompletteras med en utsträckt hand från en av dem som hopp.

Vid ett besök i Kars den 8 januari 2011 höll premiärminister Tayip Erdogan ett tal och fick syn på statyn. Erdogan undrade vad det var för något "missfoster". Han tyckte inte att statyn passade ihop med den gamla omgivningen och ansåg att kommunen borde förstöra statyn och göra en park på platsen!

Följaktligen nedmonterades den 26 april 2011 först huvudena och den 14 juni 2011 var hela statyns saga slut. Något spår av någon ny park syns fortfarande inte. Men fåren som får vara ifred att beta av marken är säkert nöjda!

I Istanbul började de islamistiska vindarna för teaterlivet blåsa när kommunstyrelsen bestämde sig för att ändra i stadgarna för Istanbuls Stadsteater. Efter detta höll Erdogan ett tal för AKP:s kongress i Maras den 5 maj 2012 där han sade att staten och staden skulle gå bort från teaterscenen och att teatern i Turkiet måste vara "fri" och "autonom".

Erdogan hävdade att teatermänniskorna tillhör en "elit" som tittar på folk uppifrån. Han undrade retoriskt varför folket ska ska betala skatt till denna elit, bara för att bli förolämpade av dem på teatern och i TV-serier. Om någon vill göra teater hindrar ingen dem att starta en egen teater och spela vad dem vill. Men varför ska staten och staden betala dem?, undrade Erdogan retoriskt. Kultur och turistminister Ertugrul Günay förtydligade efteråt för journalisterna det inte innebar att statsteatrarna och stadsteatrarna skulle stängas, utan bara att skådespelarna skulle få fortsätta som projektanställda.

Istanbul Sehir Tiyatrosu Istanbuls Stadsteater med anor från 1914, har redan fått känna på den nya politikens hårdare vindar. Förra året repeterades och spelades 67 pjäser, men det här året repeterades och spelades bara 17 pjäser. Tidningen, Hayat Tiyatro, rapporterade den 2 november 2012, från teaterpersonalens gatuprotest mot AKP:s teaterpolitik. - Istanbuls Stadsteater är folkets! Rör inte! - Rör inte teatern! stod det på deras plakat. Plakaten riktade sig mot AKP:s planer på att sätta in en byråkrat i ledning för teatern, medan de anställda ville ha garantier för fortsatt oberoende konstnärlig ledning.

Men även privata progressiva teatrar lever osäkert under den islamistiska kulturpolitiken. Den legendariske skådespelaren Genco Erkal har spelat många hyllade enmansföreställningar på hans egen teater, Dostlar Tiyatrosu Vännernas teater i Istanbul. Efter militärkuppen 1980 stödde staten privata teatrar, men Genco deklarerade att han inte ville ha något stöd från militärerna. -Jag vill ingenting! Gör ingen skugga!, deklarerade han trotsigt.

Nu har AKP stängt hans teater, officiellt för att byggnaden som hör till den behöver "repareras" på grund av "jordbävningrisk". Genco vill få garantier att teaterverksamheten kan fortsätta i byggnaden efter reparationen, men har inte fått någon sådan försäkran från myndigheterna.

Vi fortsätter att raskt promenera söderut genom Taksimparken förbi tre stora lyxhotell till slutet av parken där vi försöker hitta en lucka i den täta biltrafiken för att springa snett över gatan till det stora multifunktionella kulturcentret Atatürk Kültur Merkesi Atatürks Kultur Centrum.

Det stora komplexet med plats för opera, balett, teater, konserter och kongresser är en återuppbyggnad av det gamla AKM som brann ner den 27 september 1970 mitt under Arthur Millers pjäs "Häxkitteln". Just nu är det ett före detta Kulturhus. 2005 ville kultur och turistminister Attila Koc riva det sekulära AKM. Men en stark masssmedial opinion lyckades hindra rivningen. AKM, är fortfarande under "reparation" sedan 2008. AKM skulle vara färdigt för att öppnas lagom till 2010 då Istanbul blev Europeisk Kulturhuvudstad. Fortfarande är AKM inte färdigreparerad, men det finns hopp för dess överlevnad från ett tvillinghögtorn i det fashionabla Levent, längre norrut från Harbiye, där Sabanci Holding har sitt högkvarter. I februari 2012 grep nämligen den rika Sabancifamiljen in och lovade att AKM ska öppnas under jubileumsåret för den turkiska republiken 2013.

Vi fortsätter vår promenad från AKM, passerar det höga 5-stjärninga lyxhotellet Marmara Taksim Hotel och kommer fram till Taksimtorget som länge varit ett viktigt centrum för det politiska skådespelet i det nutida Turkiet. När jag blev fast med bussen tänkte jag att det kanske var normalt i Istanbul med långa stopp i trafiken i rusningstrafiken. Men senare fick jag veta från de turkiska tidningarna att det i det här fallet berodde på att arbetena just denna morgon hade börjat med ett omstritt byggnadsprojekt vars mål officiellt sägs vara att ta bort biltrafiken från Taksimtorget. Men den sekulära oppositionen misstänker att det inofficiella målet är att ta bort torgets historiska funktion som samlingsplats för politiska möten och demonstrationer.

Om Taksimtorget denna morgon började skaka i marken av byggnadsarbetena var det också en symbolisk bild av hur AKP försöker underminerar det sekulära Istanbul och göra Allah större. I en intervju i Hürriyet, den 28 november 2012, sade premiärminister Tayip Erdogan att det på platsen förutom ett shoppingcentrum också skulle byggas ytterligare en moské. Istanbul Pride parad hölls här 2011, men Taksimtorget är framför allt berömt för alla stora politiska demonstrationer som har hållits här trots att det varit förbjudet och att många demonstranter genom åren dödats.

Intressant att notera är att 1 maj firades mitt under den brittiska, franska och italienska truppers ockupation av Konstantinopel mellan 1918 till 1923.

Det var först 1924, efter republikens grundande, som det blev illegalt att fira 1 maj! 1935 kom en lag om nationaldag och lediga dagar där 1 maj-dagen blev "Våren och Blommornas dag"! Det var också vid Taksimtorget som två människor dödades vid en stor demonstration mot USA:s inflytande i Turkiet den 16 februari 1969 känd som "blodiga söndagen". 1976 firades 1 maj första gången legalt då uppskattningsvis så mycket som en halv miljon demonstranter samlades vid Taksimtorget! Men efter den 1 maj 1977 då demonstranterna blev fångade i en korseld från Taksims gamla vattentorn i sydväst och från nuvarande Marmara Taksim Hotel i sydöst varvid upp till 42 personer dog och mer än 220 personer skadades förbjöds 1 maj-firandet igen. Mycket tyder på att det, som i den liknande Ezeizamassakern den 20 juni 1973 i Buenos Aires, var en operation utförd av en anti-kommunistisk kontragerilla organiserad av CIA.

Bilden är dock inte entydlig svartvit mellan AKP och de sekulära krafterna. AKP har styrt Turkiet från 2002 och liberaliserat politiken på många områden, delvis på grund av tryck från EU, till exempel var det AKP som slutligen accepterade att det den 1 maj 2010 slutligen blev legalt att fira första maj i Turkiet!

Efter denna lilla utvikning om Taksimtorgets historia lägger vi märke till de röda bussarna vid Taksimtorget som lovar utländska turister "City Sightseeing Istanbul" på engelska och andra världsspråk. Men vi ignorerar dem och fortsätter vår Istanbulpromenad på provinsiell svenska i del två...


Källor:
Länk: en.wikipedia.org
Länk: bbc.co.uk
Länk: google.com
Länk: hurriyetdailynews.com
Länk: en.wikipedia.org
Länk: en.wikipedia.orgürk_Cultural_Center
Länk: en.wikipedia.org
Länk: en.wikipedia.org
Länk: en.wikipedia.org
Länk: en.wikipedia.org
Länk: beyogluinfo.com

Av Lennart Asp 03 jan 2013 06:00