Julsånger med frågetecken

"En jul när mor var liten... kom där in en julebock, raggig och med rutig rock..."

Här uppkommer genast följande frågeställningar:

1. Har mor verkligen varit liten?

2. Vad är en julebock? Pappa var väl inte med när och om mor verkligen var liten?

3. Bockens klädsmak måste ifrågasättas. En bockrock kan vi kanske tänka oss. Men rutig? Och om färgskalan på denna rutiga rock nämnes platt intet.

Under dessa förvinterns flertal kristna eller sekulära helger framföres gärna visor med texter fyllda av frågetecken. Det hela börjar redan den trettonde december i svinottan då en flammande påtänd dam tränger sig in i ditt sovrum, endast iklädd ett nattlinne. Aha? Vad vill hon? Hon bär en bricka med gulaktiga bullar, kaffe och pepparkakor och utstöter visor om Staffan där nere i stallet. Hon nämner även Sankta Lucia - under Rossia? Obegripligt. Det där med Rossia har jag försökt få en förklaring på i ett halvsekel, men ack... Vem fan är Rossia? Lucia under Rossia - anar jag en liten lesbisk ton där?

Ibland sjunger hon "Lusse Lelle" och den tar vi mera personligt, vi som heter Lennart. En pust av verkligheten susar genom ditt sovrums unkna atmosfär. Att vädra morgonluft är inte så friskt som det låter.

Julbordsraseriet, som utbryter strax efter surströmmingspremiären, brukar innebära allsköns julmusik, gärna soft spelad i restaurangens ljudsystem. Medan vi köar hostande, nysande och harklande runt den späckade, dignande julbuffén. Mitt på bordet finns grishuvudet smyckat som ett pepparkakshus. Det som skiljer de två åt är att pepparkakshuset sällan har ett äpple i munnen. Strax bredvid tronar den kristna världens julsymbol nummer ett näst efter julgranen, ett vackert griljerat grisarsel. Och faktum är att denna trevliga rumpa, rätt anrättad är en riktig rökare. Själv föredrar jag sillen. Och kålrotslådan. Och...

Nåväl, julmusiken: "Nu är det jul igen", till exempel. Skälet till varför vi super och äter och trängs i affärer påstår många vara firandet av det nyfödda Jesusbarnet där i stallet för 2012 år sedan. Stilla Natt, skrålar framåt kvällen vi medan någon häller upp en stor sup till. Och barnen har redan ledsnat på presenterna och övergått till att hoppa i drivan av julklappspapper. Och morbror Knut välter nästan granen under ett tappert försök att nå toalettdörren. Och de vise männen är inte alls så visa efter en, som danskarna säger, stadig och dejlig Julefrokost.

"Var hälsad sköna morgonstund" under julottan mimar vi trots att kroppen protesterar mot budskapet och man mår som man förtjänar. Och angående "Ritsch, ratsch Und Den Fillerbång" som den tyske vännen gärna sjunger rännande runt granen på annandagsmiddagen så bör påpekas att det även finns en svensk version.

Nyårets stora tanke är att man då lovar sig själv och andra att under kommande år leva sunt, sluta röka och äta förståndigt. Löften som snabbt går upp i rök och är lika lätta att svälja som fuskchampagnen vid tolvslaget. Men visst smakade det Gott. Och Nytt. Sen sjunger vi kärnsvenska "Auld Long Syne" och ser varandra i ögonen och försöker se pålitliga ut.

Tja, sedan "Är glada julen slut" och julegranen kastas ut. Inte barren förstås. Dom stannar till midsommar.

Av Lennart Lundwall 23 dec 2012 06:00