Dom över död man

I en artikel i SvD den 7 december 2012 med rubriken "En cyniker med föredömligt moraliskt mod", behandlar Ingmar Lundkvist Torgny Segerstedts kamp mot nazismen.

Artikelns inledning har följande lydelse: "Berömd för sin antinazism och sitt försvar för yttrandefrihet, men samtidigt en fiende till välfärdsstaten som såg folkvälde och parlamentarism som ett nödvändigt ont. Publicisten Torgny Segerstedt, aktuell genom Jan Troells filmbiografi, var en säregen opinionsbildare."

Torgny Segerstedt var på 1920-talet en intelligensaristokrat som ansåg att staten hämmade företagsamhet och produktion och att demokratin borde lämna marknadskrafterna fritt spelrum att tävla med varandra. 1930-talets politiska utveckling fick Segerstedt att byta fot och demokratin blev nu "mänsklighetens stora kungsväg." Friheten är personlighetens kraft. Stora personligheter ur historien fungerar som förebild för andra människor, vilket i sin tur gynnar samhället. Personligheten var " hjord- och massmänniskans" motsats.

Jag har också sett Troells filmbiografi "Dom över död man" Jag trodde att den skulle handla om mycket politik men blev besviken på den då den kom att till stora delar handla om Segerstedts kärleksaffärer. Det var kanske nödvändigt att behandla det personliga tillkortakommandet om man skulle få många biobesökare.

Segerstedt fick inte uppleva krigets slut men han visste att de allierade skulle segra i kriget. Om han hade fått leva ytterligare tio år hade han bekämpat Stalin med samma glöd som han kämpade mot Hitler. Han visste att ett ideologiskt slag väntade: " Striden mellan de två, personligheten och hjordinstinkten kommer att fortgå till tidens ände."

Av Yngve Karlsson 19 dec 2012 06:00