Att sälja äldre bil

Jag åtog mig nyligen ett försäljningsuppdrag; att sälja en elva år gammal bil. Den behövdes inte längre, av vissa skäl. Jag ställde den på närmaste sjudygnsparkering och började i lugn och ro gå igenom servicedokumentationen för att veta vad jag ska erbjuda marknaden. Bilen är utomordentligt välskött och alla skötselmoment enligt serviceboken är åtgärdade hos auktoriserad serviceverkstad.

Efter att ha städat och fejat fordonet tar jag några foton och skriver in min text på Blocket, under "bilar säljes". Den firman vet att ta betalt för sina tjänster, Schibstedts nyaste kassako, men det vet jag också. Trodde jag. Jag satte priset i mitten av prisnivån för liknande bilar av samma märke och årsmodell, 18 000 kronor. En praktisk summa för att slippa postväxlar och övrigt papperstrassel. Kort snabb privat kontantaffär. Garantitid: Tills du lagt in femman...

Fyra minuter efter att annonsen gått ut på webben ringer telefonen:

- Du får tio tusen. Kontant idag.

Jag frågar om han har det dåligt ställt och varför jag och inte socialförvaltningen ska sponsra honom, och lägger på luren. Strax ringer nästa bilsugne:

- Jag ger tretton tusen för bilen.

Jag frågar så vänligt jag orkar hur han kan ringa och pruta på ett fordon han aldrig sett eller kört. Min vänlighet upphör tyvärr av fräcka frågor med osammanhängande språkbruk. Och o.s.a. Om svar anhålles. Och uteblir förstås när jag påpekar att priset på fordonet står i annonsen. Min fråga om det inte vore idé att se fordonet och ta en provtur bemöts med:

- Okej, tretton och fem.

Efter några dagar med ytterligare ett flertal skambud per telefon och mail sänker jag priset några tusenlappar. Omedelbart rasslar det i mailboxen och telefonen börjar ringa. Jag avfärdar vresigt flera bud på 15 000 kronor med att det är fel att pruta på fordon som man inte sett eller kört, och får veta att jag har en artonhundratalsmoral. Numera prutar man via mail. Moderna tider. Basta. Och hör sen. Gubbskrälle.

Efter ytterligare en veckas bråk och skrik med den nya tidens bilmånglare ledsnar jag och säljer pärlan för fjortontusen. Snön har lagt sig tjock över bilen och i samma takt falnar mitt försvar mot skambjudarna. En representant för en känd bilexportör får överta Pärlan. Firman fraktar äldre svenska bilar i hundratal till mörkaste Afrika och säljer dem med obegripligt stor förtjänst.

Den fina gamla bilen med sina nästan nya vinterdäck med hundratals dubb i varje ska puttra omkring i Uganda eller någon annanstans under ekvatorn.

Fan trot.

Av Lennart Lundwall 16 dec 2012 06:00