En poet söker sin penna

Godmorgon. Poeten har slarvat bort sin favoritpenna, så nu blir det minsann intet skaldat på ett tag. Den dyrbara var spårlöst försvunnen från sin plats i den blommiga muggen på skrivbordet i morse och sorgen i Hwita Huset är stor och oändlig. Likt Smeagol efter sin förlorade ring suktar jag i skuggorna efter mitt ordande svärd.

Jag har sökt både inuti mig och utanpå men inte fasen hittade jag den. Normalt kan jag under inflytande av någon väldoftande och destillerad vätska placera ting där de inte hör hemma framåt nattkröken. En tidig söndagsmorgon i höstas fann jag till exempel mina morgontofflor i kylen och ett mjölkpaket på vardera foten när jag vaknade. Men i det senaste har jag och min kumpan Kapten Morgan befunnit oss i krig med varandra så det kan inte vara lösningen på gåtan.

Den annars så fryntlige Kaptenen släpper inte ens in mig i barskåpet utan bara står där och gormar och viftar med träbenet så flisorna yr omkring honom. Kan tänka det berott på mina åsikter om piratkaptener och sjörövare på sista tiden.

Inte heller min livskamrat och älskarinna Hösten släpper in mig i vinkällaren, då hon fortfarande är sur för att jag längtansfullt talade om Våren häromdagen. Jag har bland andra godsaker ett par flaskor mousserande Bourgogne där och en flaska underbart italienskt rött jag kom över genom en bekant, men så fan heller. Det är torrlagt i Poetens strupe och pennan är borta så vad fan gör man.

"Det är synd om människan" som en gammal kollega uttryckte det en gång när han skilt sig igen. Men han var förstås lite gnällig hela han, inte helt olik Poeten i sina värsta och mest melankoliska stunder.

Pennan är djupt saknad då den är en synnerligen rar tingest och jag har sökt i många skumma vrår och skrymslen för att finna en dylik. Jag har sökt i grumliga världar bara jag varit och i andra med för den delen, där en massa folk varit och stökat så att man inte vet ut eller in. Jag har utsatt mig för svåra umbäranden och otrevliga trollkarlar med stora krokiga fingrar och långt skägg, vilka med alla medel sökt lägga vantarna på dyrgripen men till dags dato misslyckats.

Så jag ämnar nu söka mig ut i livets virrvarr, ut på de skrangliga broar vilka eventuellt ligga framför mig i detta dystra arbete för att bringa klarhet i skrivdonets mystiska försvinnande.

Bäva månde den som är i besittning av poetens penna ty han skola sitt tilltag bittert ångra. Bäva månde den som snott Poetens penna ety han skola få en knäpp på näsan.

"Må dina kameler alltid sakna vatten" dånar jag åt tjuven. Precis som en träningskompis från ett litet land långt härifrån vrålade åt mig när jag skvätt sand i ögonen på honom under en Taekwondomatch en het sommardag för många år sen. Han jagade mig genom hela den lilla staden utropande svårbegripliga ramsor på ett annat språk, icke helt olik en sån där hysterisk gaphals i skägg och en diskhandduk på huvudet, vilka ohämmat brukar stå och rabbla dumheter i nåt torn i Istanbul eller Bagdad. Han gav tillbaka senare i livet, med nåt helt annat än sand, men det är en annan historia.

Jag ikläder mig sålunda pepparkakskostymen, stjärngossemössan och ett klädsamt tomteskägg för att inkognito söka lösningen på gåtan. Rentav materialiseras Poeten i ditt vardagsrum eller på gatorna nära dig vilken sekund som helst och frågar om du sett hans skatt.

Jag smyger nu inåt, in i mörkret för att söka sanningen och hoppas komma ut på andra sidan med pennan vässad och fienden tillintetgjord.

Jag återkommer när jag fått tillbaka min penna, min musa, min inspiration igen. Min penna! Nu jävlar!

Ha det gott allihopa, tills dess.

Av Solsken 13 dec 2012 06:00