Alla människor är unika!

Så satt jag då där som vanligt på ett av alla de många nattjobb jag haft - av någon anledning har jag alltid trivts bäst just med att jobba natt. Denna gång var det på ett hotell/flyktingboende; en lite konstig blandning där man höll isär de 20 hotellrummen från resten av etablissemanget som inhyste cirka 100-110 flyktingar som väntade på att bli skickade någonstans i Sverige eller hem igen.

Här skedde det mesta, allt från misshandel till barn som sett för mycket och skrek i dagar. Det gav mig oavbrutet lite av en av chock. Ja, mycket tragik var det men ibland fanns det en lugn kväll när allt var tyst, och då satt jag i foajén bakom disken där jag snabbt kunde fälla ner ett tjockt galler om något skulle inträffa. Stället var beläget i utkanten av ett industriområde, så det hände sig sällan att någon hotellgäst dök upp mitt i natten, men hände det så var det alltid någon intressant person.

Klockan var någonstans kring midnatt och jag skulle precis sätta på lite kaffe, när entrédörren gick upp och jag vände mig om för att få se en man i cirka 50-årsåldern med en rock av det dyrare slaget, en frisyr som visade att han ofta gick till barberaren, och ett ansiktsuttryck som signalerade kunskap. Denna beskrivning kan låta konstig, men man lär sig lägga märke till mycket när man jobbar på ett ställe med säkerhetsgaller.

Mannen kom fram till disken och jag såg med ens att hans händer inte var arbetarhänder utan välskötta och rena vilket, gav mig lite mer info. "Goddag" sa mannen "har ni ett rum ledigt?" "Absolut", svarade jag med hopp om att kunna checka in honom och få iväg honom till rummet innan något annat hände som kunde avslöja att detta inte bara var ett hotell. Mennen sträckte fram sin hand och presenterade sig och när jag sa mitt namn så sa han: "Du menar väl inte att du är släkt med Eric Liddell som filmen handlar om när det gäller Chariots of Fire?" Jag svarade att jag faktiskt var det, och mannen blev ens mycket pratsam och berättade att han var nere för att hålla ett föredrag i retorik och faktiskt så hade han med sig en bok som snart skulle ges ut om just detta ämne.

"Men tror du att du skulle kunna läsa i den här boken och säga mig imorgon bitti vad du tycker?" frågade mannen, och jag svarade att det gjorde jag gärna. Han gick upp till sitt rum och snart satt jag klistrad vid en fantastisk bok som förklarade och öppnade många dörrar jag undrat över.

Boken var helt fantastisk, och med risk för att jag inte skulle träffa författaren om han checkade ut sent så skrev jag en lapp om vad jag tyckte om boken. Författaren kom precis när jag skulle sluta och läste snabbt det jag skrev varvid han svarade: "Jag skulle gärna vilja trycka dessa ord med ditt namn i början av boken om det går bra, du förstår egentligen skulle jag försöka få in en text av Leif Silbersky men han har säkert skrivit i tio böcker vid detta laget, och hur många har en Angus i sin bok!"

Mannen rusade vidare, och cirka ett halvår senare damp det ner en tjock bok i brevlådan. Jag öppnade den på de första sidorna, och mycket riktigt stod det om vårt lilla möte samt de ord jag skrivit. Jag stod i hallen med boken i handen och tänkte: "Fan, vi är egentligen unika alla och envar på något sätt, precis alla!"





Jag måste säga att denna känsla har besannats gång på gång - faktiskt senast idag när jag satt i ett långt samtal med en tjej i 20-årsåldern vid namn Belinda som jobbar som personlig assistent. Efter att ha hört om dessa människors arbete och hur deras dagar kan se ut, tycker jag att det borde finnas ett Nobelpris för en hel yrkesgrupp och då faktiskt just denna. Tack för att ni finns därute i hela landet, tjejer och killar, ni är fantastiska.

Min fru frågade precis varför jag sitter i kalsongerna och skriver och jag svarade att det är enda tillfället jag kan ha de här förbannade kalsongerna. Hon har nämligen köpt ett gäng kalsonger till mig där det står "Min älskling" i rumpan och en sak är säker, man tar min själ inte av kläderna någon annanstans än hemma med den texten i aktern!

Nu är det min själ FREDAG och oberoende av väder och vind, inställda tåg och stängda flygplatser, så är det ändå just FREDAG! Den ska vi som vanligt fira med familj och film och god mat och mys på alla sätt, för om inte annat kan vi alltid fira att vi alla, du, jag och alla andra, faktiskt är just unika på något sätt.

God helg alla Sourzare och personliga assistenter!

Av Angus Liddell 07 dec 2012 06:00