Vårda den politiska retoriken!

Vid ett besök i Nässjö under valrörelsen 2010 uppmanar Göteborgs före detta kommunalråd Göran Johansson S partikamraterna att inte använda ordet "Alliansen" när de angriper regeringen. Han har fullständigt rätt. Att använda samma retorik som oppositionen har ger dem ett tacksamt erkännande. Göran Johansson hänvisar istället till "de borgerliga"; det visar ett avståndstagande.

I DN Debatt den 26 november, "Dags för nya moderaterna att släppa borgarstämpeln", kräver MUF-ordförande Erik Bengtszboe att de "Nya Moderaterna" gör upp med ordet "borgerligt", på grund av att det associerar till "kristallkronor" och gamla, förlegade ting tillhörande aristokratin. Använd istället ideologiska vokabulär som liberalism och konservatism, menar han, och har inte annat än rätt han också. "Borgerlig" är inte bara ett ord som får en att tänka på den gamla adeln och dess privilegium, det är även ett tvetydigt ord som associerar till antireligiösa ceremonier. Det borgerliga blocket inom svensk politik utgår, i regel, från en liberal och konservativ värdegrund - varför då inte också hålla sig till dessa inom den politiska retoriken?

Vi har idag fem riksdagspartier som i ett annat avseende utger sig för att vara socialliberala; liberala i grunden med ett socialt ethos, det vill säga för ett visst socialt, offentligt finansierat skyddsnät. Dessa partier är Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och "Nya Moderaterna". Vi har två partier vi kan betrakta som konservativa: Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Nog skulle svensk partipolitik bli betydligt enklare och renhårigare om inte bara representanterna för dessa föredrar att använda en retorik som speglar den värdegrund de vill stå för, utan även de politiska kommentatorerna i TV, radio och ledarsidorna gjorde det? Det är fullt förståeligt att socialdemokratin, vänstern och Miljöpartiet använder ordet "borgerligt" vid sina attacker på oppositionen, likaså att den liberal-konservativa alliansregeringen använder "de rödgröna" eller "vänsterkartellen" som i valrörelsen 2006. Men de politiska betraktarna och kommentatorerna borde hålla sig till den ideologiska utgångspunkten vid sina analyser. Det skulle ge en mer sanningsenlig och objektiv bild av svensk politik å väljarnas vägnar, och bidra till en levande, modern och vital demokrati.

Av Yohannis Petersson 04 dec 2012 06:00