Ett midsommarfiasko

Jag var precis fyllda femton år och jag hade i cirka ett års tid åkt runt med raggarna i deras bilar och blivit en del av gänget. De flesta andra var lite äldre och hade körkort, men jag hade halkat in lite tidigare än man egentligen skulle - på gott och ont!

En dag sa B:et, som han kallades, att "Ikväll blir det fest Angus, och du ska min själ vara med och snapsa". Jag hade aldrig snapsat förr och undrade hur det skulle gå, men givetvis skulle jag vara kaxig och så slängde jag ur mig: "Ja, jag ska nog fan dricka både dig och BuickaMats under bordet!" Det följde ett långt asgarv från dem båda, och de tittade lite lurigt på varandra.

Nu satt vi vid bordet, och det var sill och snaps och allt som hörde midsommaren till. Vi var ganska många, men jag var den ende som inte visste att de hade kommit överrens om att lura mig litegrann. Det var nämligen så att när det snapsades så drack jag mer än dubbelt vad de andra drack, då de endast hällde upp halva snapsar till sig men hela till mig. Jag skulle nog inte ha varit så kaxig, för mitt minne sträckte sig fram till cirka en timme hade gått, och sedan var det mycket disigt och suddigt. Jag fick i alla fall veta dagen efter att alla hade blivit lite väl oroliga då jag blev lite väl full, så till slut hade de ringt en ambulans och jag och BuickaMats åkte iväg i den.

Halvvägs hade sillen och snapsarna gjort sorti ur mig och hela ambulansen fick städas, BuickaMats som hade dåligt samvete satt vid sängkanten när jag vaknade och var besviken att de inte hade tänkt sig för, "men magpumpningen den skötte du själv i ambulansen i alla fall över både ambulanspersonal och mig, så nu när du vaknat och allt är okej åker jag hem och duschar, ring när du ska hämtas", sa han.

Ja, där låg jag och var givetvis fortfarande inte riktigt nykter. En ung vacker tjej kom in och frågade: "Oj vad har hänt med dig lille vän? Jag började precis mitt pass så jag har inte hört än." Ja, när kvällen hade blivit en sådant fiasko så kunde väl en liten lurig kanadensare som jag i alla fall prova att få ha lite kul, så jag svarade: "Jo, se syster, jag har varit med om en olycka och är totalförlamad utom just huvudet och tror inte syster att man i detta läget blir nödig utav bara tusan, och inte kan jag använda händerna så hur ska jag kunna pissa, det var tur ni precis började så att ni kan hjälpa mig?" Det var inte lätt att hålla sig för skratt och jag riktigt fantiserade om hur jag skulle skratta efteråt.

Hon tittade en stund på mig och sa sedan: "Visst, inga problem, jag ska bara gå ut och hämta en sak." Hon gick ut genom dörren och jag låg där och småflinade, när dörren plötsligt for upp och in kom en sköterska på cirka sextio bast, byggd som en rugbyspelare och med en röst som en hel karl. "Jaha, vem tusan var det som behövde urinera här?"

Jag for upp ur sängen och sa: "Halleluja vilket mirakel, jag kan röra mig igen!" Den söta unga sköterskan kom in gapskrattandes och hade med sig ett litet bokmärke i sin hand. "Jag hade full koll på vad du kom in för så mig lurar du inte din lille rackare, och nu när du åker hem så kan du ta med dig det här bokmärket på Tummeliten, och det kan du ta fram nästa gång du ska dricka med de stora pågarna."

Nu var de fyra sköterskor som stod där och skrattade, så det kändes som att det var dags att göra sorti. Inte tusan blev det mindre fiasko inte, men i fortsättningen hade jag i alla fall vett att tänka på Tummeliten när det bar sig, för säkerhets skull.

Och nu är det min själ fredag och vi kan gå in i helgen med en vinst mot England i fotboll, Zlatan vad skönt! Istället för snapsar tar jag som vanligt blandgodis och långfilmer med familjen, och njuter av att vara äldre och visare.

PS. Jag lovade att inte nämna min fru varje vecka så det ska jag inte, Yasmine! DS.

Av Angus Liddell 16 nov 2012 11:04