Experter vill avkriminalisera droginnehav

En sexårig studie av Storbritanniens droglagar som genomförts av ledande vetenskapsmän, poliser, akademiker och övriga experter har konstaterat att det nu är hög tid att genomföra en avkriminalisering.

Den oberoende rådgivande drogpolitikkommittén UKDPC:s rapport menar att innehav av mindre mängder av kontrollerade droger inte längre borde vara ett juridiskt brott, och drar slutsatsen att detta ej skulle leda till någon större ökning av drogbruk.

Experterna säger att de rättsliga straff som varje år utdöms till 42 000 britter för innehav av droger - och de 160 000 som får varningar - borde ersättas med enkla civila straff som böter, tillsyn och drogupplysningsmöten eller helt enkelt drogavvänjningsprogram.

Kommittén säger även att ett införande av minimala sanktioner eller totalt avskaffande av rättsliga påföljder mot personer som odlar cannabis för eget bruk kunde hjälpa till att underminera den blomstrande illegala cannabisindustri som idag kontrolleras av den organiserade brottsligheten. Men deras rapport avfärdar samtidigt alla mer radikala legaliseringsförslag med argumentet att laglig försäljning av droger som heroin eller kokain skulle orsaka mer skada än vad den redan existerande drogförsäljningen gör.

Kommissionen leds av Dame Ruth Runciman bland annat före detta överhuvud för the British Medical Research Council, professor Colin Blakemore samt före detta polismästaren, David Blakey. Rapporten säger att gruppens analys av fakta visar att den existerande drogpolitiken inte gör någon nytta och dessutom i många fall enbart förvärrar problemen.

Kommisionens arbete är den första större oberoende rapporten om drogpolitiken sedan den inflytelserika Police Foundationrapporten som för tolv år sedan krävde ett slut på fängslande för innehav av cannabis.

UKDPC:s medlemsskara inkluderar även professor John Strang ordförande för Nationella Beroendecentrumet, professor Alan Maynard specialist på hälsoekonomi samt Lady Ilora Finlay som tidigare var ordförande för the Royal Society of Medicine.

Rapporten pekar på det faktum att trots att mängden illegala droger i Storbritannien minskat på senare år är de fortfarande mycket högre än i andra länder. Storbritannien har 2000 drogrelaterade dödsfall per år och mer än 380 000 droganvändare med problem.

De 173 sidor som utgör rapporten sammanfattas: "Att ta droger orsakar inte alltid problem. Men detta faktum är knappast uppmärksammat av beslutsfattare. I själva verket upplever de flesta brukare inte riktiga problem. Det finns rentav bevis för att drogbruk kan vara positivt i vissa situationer."

Kommissionen riktar radikal kritik mot att den förenklade problembilden av droger misslyckas med att omfatta de drogproblem som är kopplade till ojämlikhet och social marginalisering. Dessutom kritiserar kommissionen att den begreppsmässiga separationen från bruk av alkohol och tobak gör det svårt att omfatta det fulla spektrumet av en individs drogbeteende.

Kommissionen säger att de tre miljarder pund som årligen spenderas på bekämpandet av illegala droger inte baseras på några bevis för framgång. Huvuddelen av pengarna slösas i själva verket bort på kostnadsinneffektiva strategier menar utredarna.

Som rapporten poängterar har även storskaliga polistillslag haft liten eller ingen betydelse för tillgången till droger. Dessutom har "Säg nej till droger"-kampanjer i skolorna ibland rentav lett till att fler unga människor använder droger. Utöver detta menar rapportförfattarna att tvånget på omedelbar drogfrihet för drogmissbrukare kan öka riskerna för återfall eller överdoser och död.

Kommissionen kräver att en ny strategi, baserad på tillgängliga fakta, testas. Dess huvudsakliga förslag inkluderar:

1 Förändrade droglagar så att innehav av små mängder av droger för personligt bruk räknas som en civil istället för juridisk överträdelse. Detta skulle inledas med cannabis och ifall en utvärdering visar att inga negativa konsekvenser uppstår senare utvidgas till andra droger. Erfarenheter från Portugal och Tjeckien visar att drogbruket inte skulle öka och att resurser kunde omledas till att behandla beroende och bekämpa organiserad brottslighet.

2 Ändrade straffskalor så att personer som blir påkomna med att odla cannabisplantor under en viss specifierad mängd riskerar låga påföljder eller inga alls. Men produktion för försäljning och kommersiell förmedling av droger skulle även i framtiden vara illegal.

3 Att man ser över straffskalorna för personer involverade i produktion och förmedling av droger då det saknas bevis för att de senaste årens trend av ständigt hårdare fängelsestraff har avskräckande effekt eller har någon som helst bestående inverkan på den allmänna tillgången på droger i Storbritannien.

4 Att the Misuse of Drugs Act från 1971 ses över så att tekniska beslut över klassifikationen av droger inte längre fattas av tjänstemän i det rådgivande konsiliet för missbruk av droger ACMD eller av politiker utan istället av en oberoende organisation under parlamentarisk tillsyn.

5 Att ett tvärpolitiskt forum, med de tre största partiernas ledare inkluderade, sätts upp för att forma det politiska konsensus som behövs för att dessa radikala förändringar skall kunna genomföras.

Blakemore säger: "Den medicinska vetenskapen har utvecklats sedan de dagar då vi behandlade sjukdomar baserat på föraningar och ärvda visdomar. Det är idag ett överväldigande konsensus att det är oetiskt, ineffektivt och farligt att använda otestade och ej bevisade behandlings- eller preventiva metoder. Det är tid att även drogpolitiken börjar ta fakta på allvar."

Före detta ordföranden för the Association of Chief Police Officers ACPO, Blakey, menar att den nuvarande polismetoden som går ut på att agera mot samtliga människor som tar droger är kostsam och inte tycks göra mycket nytta.

"Då andra länder reducerat straffen för småskaligt drogbruk så har de lyckats hålla drogbruket nere samtidigt som man hjälpt människor med drogproblem att få hjälp", säger den tidigare polismästaren.

Ranciman påpekar att myndighetsprogram bland annat sprututbyte för att minska HIV bland sprutnarkomaner de senaste trettio åren gjort mycket för att reducera skador orsakade av drogproblem. "Dessa program är baserade på fakta", säger hon. "Men resten av drogpolitiken har ingen adekvat faktagrund. Vi spenderar årligen flera miljarder pund utan att ens veta vad det gör för någon skillnad."

Inrikesministern Theresa May uteslöt dock i förra månaden alla steg mot avkriminalisering med påståendet att detta enbart skulle leda till "fler problem". May sade till parlamentets ledamöter att hon betraktar cannabis som en inkörsport till tyngre droger: "Folk kan dö som resultat av att ta droger och allvarliga mentala hälsoproblem kan uppstå som resultat av drogbruk."

Det är uppenbarligen lätt att som beslutsfattare hålla händerna för öronen inför fakta och istället älta vidare gamla mantran - det vill säga, så länge man själv eller någon man känner inte drabbas av den restriktiva drogpolitikens följder. Men frågan är om inte det mänskliga och ekonomiska priset för denna blinda attityd redan blivit för alldeles högt?

Av Martin Ekdahl 12 nov 2012 06:00