Är våra politiker laglösa?

Vad betyder i praktiken det grundlagsskyddade "allas rätt till bostad" och i vilken utsträckning behöver vår grundlag efterlevas av våra politiker vars uppdrag är att följa den? Denna “rätt till bostad" har vi även skrivit under på i allas våra mänskliga rättigheter. Då vi helt uppenbart inte är i närheten av att leva upp till dessa, kanske den överenskommelsen inte längre anses vara gällande och måste skrivas om.

Under tiden detta sker, kan vi se vad vår egen grundlag regeringsformen säger. Där står bland annat i sista stycket: “Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till bostad och verka för social omsorg och trygghet."

Om inte denna vår egen grundlag, som skall vara vägledande i ett demokratiskt rättssamhälle, efterlevs av våra politiker och tjänstemän, vad händer då med övriga lagar? Vi behöver inte gå många meter ut från våra egna trygga hem - alltså vi som inte är hemlösa - för att med egna ögon se alla kränkningar av vår grundlag våra förtroendevalda står för, men inte behöver stå till svars för.

Det finns utöver dessa "rättigheter och lagar" vissa riktlinjer socialtjänsten har gällande "rätten till bostad". Enligt Socialtjänstens allmänna riktlinjer vad gäller bostad finns nämligen fem punkter som ska vara vägledande, och detta inte enbart för nyproduktioner av bostäder.


1. Alla människor har rätt till en bostad med modern utrustning

2. Alla människor har rätt till en bostad som är väl underhållen

3. Alla människor, oberoende av ålder eller handikapp, har rätt till en bostad som fyller kraven på god tillgänglighet

4. Förbättringar i bostadsbeståndet bör inriktas så att de främjar ett jämlikt och integrerat boende

5. Kvaliteterna ska i den befintliga boendemiljön omhändertas varsamt


Men som sagt så verkar det inte finnas någon som helst vilja, varken politisk eller på tjänstemannanivå, att det inskrivna i vår grundlag eller socialtjänstens riktlinjer efterlevs. Istället för efterleva det redan inskrivna har med några enkla pennstreck och mycket lobbyism våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer kommit överens om en ynklig och mycket godtycklig “tak över huvudet-garanti"som ännu ett ickefungerande alternativ som lösning på hem/bostadslösheten.

Det är anmärkningsvärt att bostadsfrågan får och kan tystas ner av bidrag till de myndigheter och organisationer som säger sig vilja hjälpa människor till ett värdigt liv. Detta är kanske rent av en brottsbalksfråga, då den kan ses som ett mutbrott.

Men för att fortsätta i hem/bostadslöshetsfrågan, ska självklart ett fungerande privatliv ingå i ett värdigt liv. Ett sådant värderar och kräver ju övrig befolkning som bland det viktigaste i sitt livspussel. Men även möjligheten till ett sådant regleras bort av de som säger sig vilja hjälpa.

Hur ska vi kunna tro på människors lika värde, i ett samhälle där det räcker med ett litet streck eller några bokstäver för att ödelägga en människas liv?

I denna fråga är det svårt att välja någon särskild färg att rösta på.

Av Rolf Nilsson 30 okt 2012 06:00