Fria marknadskrafter som näst bästa lösning

Jag röstar höger, har alltid gjort, så jag tror på individualism och frihet att ta egna risker för att försöka lyckas i det privata livet, och som en följd att samhället som helhet lyckas. Från att man blir myndig tycker jag att det är rimligt att man försöker klara sig på egen hand, ta ansvar för sitt liv, istället för att förvänta sig att samhället har en massa skyldigheter mot mig, i form av till exempel ekonomiska bidrag, bostad och jobb. En del av det jag lyckas tjäna ska absolut betalas i skatt för att finansiera grundfunktioner i samhället som alla behöver.

Men det har visat sig vara svårt, att ta påsen med skattepengar, bestämma sig för att göra något bra och faktiskt göra det. Därför är den förhärskande idén numera, både till vänster och höger, politiskt, att låta marknadskrafterna få bestämma. Ja, det är "tesagt" från centralt EU-håll, att det som gäller för att skapa effektivitet och kvalitet i dess medlemsländer, är att låta konkurrens på en fri marknad styra, enligt djungelns lag låta de starkaste segra.

Ja, alltså de starkaste av de som ställer upp.

För det finns något defensivt med att ständigt plocka fram de-fria-marknadskrafterna-kortet. Jag tror att alla håller med om att idealet vore om vård och skola kunde fungera optimalt i allmänhetens regi, så att jag slapp känna, om jag blir sjuk, att doktorn gör en ekonomisk kalkyl när hon tittar på mig, om huruvida jag blir en konstadeffektiv patient eller inte och så att jag slapp vara orolig för att mina barns skola ska gå i konkurs.

På så vis är förlitandet på fria marknadskrafter ett misslyckande: Det vi helst vill, bedömer vi att vi inte klarar tillräckligt bra, så vi får nöja oss med det näst bästa sättet. Genom att låta fria marknadskrafter verka antar vi att vi får en bättre produkt än via det skattefinansierade alternativet, "produkt", definierad som helheten av servicekvalitet och kostnadseffektivitet. Det är möjligt att vi får det, men vi får fortfarande inte det vi egentligen vill ha.

Att resignera är aldrig roligt. Att kompromissa betyder ofta suboptimering. Jag kan känna att det borde gå att pröva fler vägar att effektivisera icke konkurrensutsatt verksamhet, det borde gå att bestämma sig för att göra rätt och göra rätt.

Eller?

Av Carl Olof Schlyter 03 okt 2012 14:33