Du säger förlåt
som om felet var mitt
och alla rosor du kommer med
har sina taggar kvar...
Du gråter tyst
och sträcker ut din hand
men den andra kan jag inte se
den gömmer du
Du viskar ömt
att jag förstört ditt liv
att bara jag kan laga det igen
och river mig itu
Du skriker högt
att din smärta är min
att jag måste dela den med dig
och vägrar gå
Så jag suckar djupt
och bränner våra brev
så du ser att inget finns att säga
och rosorna med
Alla korten på oss
som varit din sanning
försvinner för alltid i elden och röken
och åren med
Och äntligen ser jag
i dina svarta ögon
att inget längre är mitt fel, eller någons
och släpper dig
Och när vi brinner där
en gång till, vi två
förstår du vad det är du måste göra
och släpper mig..
Av Solsken 20 sep 2012 14:02 |