September
Min hyllning till den vilda och vackra årstid då så många blir tysta och sorgsna. Älska henne istället, passionerat eller ömt, vilket ni vill, men älska henne. Hon förtjänar det!
Oskyldigt vitt har blivit syndigt rött
listigt gömda i det gröna täcket
förför hennes ögon mig
fuktiga och varma...
Hon andas hela sitt liv tungt i mig
dropparna på min nakna arm
både hennes och mina
där föddes jag...
Hon lyfter min hand, låter den flyga
med fingrar retfullt kittlande allt
och jag försvinner djupt
i hennes sköte...
En evighet av tystnad skänker hon
som om inget mer får hända
tills hon plötsligt skrattar högt
åt min oskuld...
För hon vet så mycket mer än jag
men säger ödmjukt ingenting
smeker bara ömt min kind
som en mor...
Så visar hon mig vägen hem igen
hon målat i guld och akvarell
och hon sjunger klart
vi ses igen.........
Av  Solsken 19 sep 2012 15:07 |
Artikeln är inte placerad.