Att fila på kanter

Det var inte förrän de runda gav fyrkanten ett runt, rent och fint hål som han blev medveten om att kanterna var i vägen. De runda tittade överseende på honom och sa vänligt;

-Oroa dig inte, när vi filat ner kanterna på dig, blir du lika rund och go som alla andra.

Sagt och gjort! Och de runda blev väldigt nöjda, för de hade hjälpt fyrkanten och även om kanske kanterna var liksom kvar på insidan, störde de ingen längre. Fyrkanten sa tack för det rena, fina, runda hålet som han nu passade in i. Han log till och med lite, så där runt som han lärt sig.

Och allt sedan den dagen, levde fyrkanten som avrundad, i sitt runda, rena, fina hål. Fast i sitt kantiga hjärta kände han ibland stor sorg och saknad efter något han förlorat. Det kom han att göra i alla sina dagar, så länge han levde.

henry bronett©2012"

Av Henry Bronett 22 maj 2012 11:49