Poeten

Dit han förde mig, där borta trevligt råkade vi ut för de tvenne enda dårar som fanns kvar på det gamla sinnesjukhusområdet i Nickbye bye där de byggt om allt till lyxbostäder, han psykiatern min &:så guide här var som en magnet till de nya kvardårarna, drogs till dem som ett yrkesmanér. Stannat upp så ena dåren ropade invit snart högt på oss "vad gör ni idag" när jag kikade lite reserverat på hans blodhund bredvid mig. Och rusade psykiatern iver fram och sa jag han heter Oliver Parland onödigt högtidligt, nästan skrytaktigt, snarast, snart provokativt, "vad heter du?" och så kom dårens kompis med basker fram straxt och psykiatern sa lika tydligt Jag är Oliver Parland, jag har bott här vid huset vid Oscar Parlands park dels betagen att fått en park kallad till efter sin döde far förre överläkaren, men vad heter du? Svar "jävla gubbe, vad faaaaaen har du med det jävla fucking att göra vad jag heter du fucking-farbror" misstänksam. Psykiatern tystnade för en stund till, råkade ut för en mer aggressiv än anat ett. Men så sade första dåren han äro vet du Parland, det är författare ju, bott här, jobbat här, och så funderaae dåre II en stund än mer misstänksam, kikade och menade nu tänder det "skriver du jävla fucking dikter och romaner, fucking Parland", visst svar "jag skriver &:så det" dåre II "jag skriver dikter varje fucking day" jag flikar äntligen in en sanning "jag är också författare" dåre II "är du också någon jävla fucking Parland dessutom" "Jag är Stefan Hammarén; lyxpoet" "Va, dig har vi aldrig hört talas om men fucking är du" naturligtvisch, vem har nu det och dåren förklarar att han tidigare varit lärare och känd SFP-politiker och kunde nu suttit i riksdagen redan men "fick så jävla fucking nog av myglet", jag frågade vad för barn han lärde, småskola "då lärde du dem inte vem Parland är" "visst, och mina döttrar vet nog vem Parland är" envisades dåren något mer parlandsinställd. Rusade här fram ytterligare en tredje från en nära bil, en stadgad man, till Parland, hälsade artigt i hand, yttrade att hört på Parlands föredrag i H:fors i veckan, "jag är historiker", ville säga hej, men alltså mer än ett sammanträffande, nästan otroligt, Parland verkar ju då vara ungefär som när expresident Mihailé Gorbatjov reser på ryska undrans tundra stäpper och gummorna vet vem carln är. Dåren förklarar mer när historikern trippade tillbaka, han dåren själv förlorade sin lärartjänst, när blev fast för innehaw av 2 kgram narkotika säger jag undrat "av vem blev du fast då" "av vem annan fucking blir man än polisen, åtminstone inte av fuckingfadern i himlen" "sambon eller rektorn" envisades jag "fucking heller" och efter det har han bara enbart knarkat sin nya narkotika och skrivit mera dikter och verkade kunna ropa fucking varje minut till allting och varje, psykiater Parland frågar "varför skriver du" dåren svamlar en massa och frågar Parland "varför fucking skriver du" "det är sättet att få ordning på sina tankar som man inte annars" nog dåren II kikat förundrat och de två diskuterar författarskapets välsignelse utav bry sej om att det finns en lyxpoet i sällskapet, dåren frågar ändå varför jag skriver "vet inte och ingen förstår vad jag skriver" "fucking skall du bry dig om någon förstår fucking dig, bara du själv har din hjärna och den släpper, den är din det som räknas fucking", slutligen får dåren än bråttom till Borgå-omnibussen iväg till all tur det är över puh och han hinner ropa åt en helt annan flanör på andra sidan vägen "jävla fucking gubbe där" och den gubben visar knytnäve och fucking-dåren öser ur sig mer fucking av sig, och ropar åt psykiatern och till chauffören samtidigt "fucking gubbe du, hej, jag skall läsa din bok om sinnessjuka sedan" "om två år" och så hotar han fucking åt mig "kommer på fucking besök en dag till dig fucking, vänta bara" "hittar du inte till mig fram" "jag hittar alltid framåt ju ändå".
/ Stefan Hammarén.

Av Stefan Hammarén 04 maj 2012 13:33