När all gödning går ur jorden

Jag försökte klösa ur Gud sanningen, att du skulle släpas tillbaka och rycka upp mig ur floden för att du var den ende med de rätta orden; jag fick aldrig störa dig men det fanns ingen oro, du skulle tappas framför mina hälar. Istället hamnade jag nedanför dig och jag måste ha varit redo, utan något att visa men jag skulle gräva upp det ur floden som de större människorna bara tror är en simpel kanal.

Jag skulle ha kunnat slita dig rätt itu i det ögonblicket.

Så kom den dagen och ditt hår var som lammpäls, som det alltid varit, och jag hade inga ord och du var större än vanligt, jag hade glömt hur stor du var. Ingen kan se över mig förrän du kommer och det är nu all gödning går ur jorden, nu när du släpar iväg med mig och spikarna i mina händer som aldrig skulle skada dig bara faller ner och blir vår jords nya gödning, men ingenting är fullbordat och jag fortsätter att springa efter dig. Miryam skämdes men hon kunde inte föra in gödningen igen.

Jag kunde inte ens springa, det är därför hon skäms.

Har du sett min trasiga klädnad? Du får riva i den om du vill.

Vi är inte rena. Vi är inte rena, inte nu när vi gjort detta. Hur bär jag min skuld nu? De kunde inte stänga hans armar så istället fyllde du mina men det kan brista en dag, allt det här kan komma att brista och jorden var torr så länge. Du tror inte att vi kan klösa något ur Gud men det sitter där, vi har hålor att fylla och du släpade mig så långt.

Vill du trycka ner mig igen? Alla buskar kan tala om bara den rätta är där.

Så finns det fortfarande de som kallar vår flod en simpel kanal.

Av Scarlett Miryam 08 apr 2012 11:41