Kan man vara moderat som moderat?

En gång i tiden röstade jag på moderaterna. Nu för tiden är jag inte särskilt stolt över detta. Men vi pratar åttiotal. Vi pratar kalla kriget. Vi pratar goda tider i en västerländsk demokrati, i opposition till en ondskefull expanderande världskommunism med fångläger i Gulag. Okej?

Kom 1989, och det ingen trodde skulle hända under vår livstid hände. Muren föll och med den det kommunistiska hotet, och hela världen blev i ett slag kapitalistisk.

Det som däremot inte hände var att någon i väst sade: Vi har vunnit, nu lägger vi ner NATO. Vi har ingen nytta av kanonerna och atombomberna längre. Nej, man hittade snabbt på ett nytt hot: terrorismen. För hur skulle man annars kunna rättfärdiga sin militära makt?

Och här någonstans förlorade jag tron på Moderaterna och dess tilltro till det förlovade landet USA.

Det har hänt en hel del sedan dess. Moderaterna har i princip övergett alla sina ideologiska käpphästar. Dem jag en gång trodde att de stod för:

Där man en gång påstods stå för individens frihet har man med FRA och andra påhitt infört övervakningsmöjligheter en kommunistregim blivit grön av avund inför.

Där man en gång påstods stå för regionalisering har man effektivt motarbetat all form av sådan och gjort allt man kunnat för att bevara centralmakten.

Där man en gång påstods vilja ha ett försvar värt namnet har man nu producerat ett försvar som definitivt inte är värt namnet. Detta med hjälp av en avgående - värnpliktsvägrande - försvarsminister vid namn Tomhylsan.

Där man en gång påstods stå för att vilja underlätta för småföretagen, bland annat genom att minska byråkratin och administrationskostnaderna, har ingenting hänt. Efter sex år!

Med andra ord: Kan man verkligen vara moderat som moderat?

Om man ser till sin egen plånbok och låtsas att man inte har ett samvete? Kanske.

Om man tror på någon form av politisk ideologi?

Skulle inte tro det.

Av Jan Kramár 03 apr 2012 06:00