Spårdragandet runt Palmemordet tar aldrig slut

Det har pågått en debatt på Sourze angående Palmemordet, i den tråden har undertecknad uppmanat till eventuella övergångar från kommentatorsrutorna till mera kompletta artiklar i de fall där uppgiftslämnarna ansetts besitta djupare kunskaper.

Då ingen sådan hörsammats kommer här ett bidrag baserat på relativ skåpmat, men ändå stolpar som bör belysa helheten samt komplexiteten, likafullt, som alla andra, inte i närheten av att skingra mörkret för den slutliga lösningen.

Internationellt hade Olof Palme skakat om sina samtida västorienterade ministerkollegor. Inom landet hade de flesta insatta instanser gett upp redan 1976 då det gällde Palmes inrikespolitiska förtroende. Han hade under sex år som opinionsledare i stort sett negligerat uppgiften för att i stället agera fullt ut internationellt.

Detta agerande resulterade i kollisionskurs med flertalet västmakter, mens öststaternas dito nöjt såg på.

“Sydafrikaspåret", har i debatten på Sourze efterfrågats. En av huvudpersonerna där var Sydafrikanen och superspionen Craig Williamson, han har till och med utpekats som hjärnan bakom mordet. Operationen hade täcknamnet “Operation Longreach". Aktionen var inte hemligare än att en svensk namngiven chef inom civilförsvarsförbundet bekräftade att inom den brittiska underrättelsetjänsten MI6 fanns information att tillgå redan före mordet.

Williamson var en god kännare av Stockholm, och hade befunnit sig i huvudstaden under anti-apartheidkonferensen 21-23 feb 1986, där Palme eldade på mot systemet.

Sydafrikaspåret har även försökts förstärkas med en hypotes av "The secret Truth Commission Files: "Swedes stood for more than 50 of the ANCs civilian budget in the 80s. Sweden was one of the countries that was pushing sanctions hardest and the first to carry them out after 1985 -when it really started. But assassinating one person doesnt make much sense. The government neither the conservative one didnt change its policies towards South Africa".

I USA fanns även spår som kopplades till bland annat CIA. Ett med kodnamnet "Operation Tree", där en namngiven iransk yrkesmördare pekas ut av den amerikanske journalisten Allan Francovic. Någon fiffig hade totat ihop koden, då man tolkade namnet Palme som "träd" och just detta exotiska exemplar måste fällas. Utöver dessa två finns ytterligare ett tiotal som alla är publicerade och analyserade.

I Sverige fanns Lars Krantz, en före detta TV-producent som övergick till spanandets ädla konst. Han myntade att "granskningen av Palmemordet var allvarligare än det ödesdigra brottet". Han kom i kläm med de flesta, i synnerhet i sambandet med utgåvan av hans första bok "Ett verkligt drama".

Enligt Krantz ville Mårten Palme stoppa utgivningen dagen före presskonferensen. Hoten om åtal haglade från olika håll och under konferensen agerar Leif GW Person och Dagens Ekos Thomas Axnér som aktörer i frågepanelen, detta i samarbete med Krantz egen utgivare.

Krantz konstaterar att ett exemplar skickats utom författarens vetskap till justitieminister Anna-Greta Lejon, vilket därigenom gjort publikationen till offentlig handling och åtalet - verkningslöst? Dessa uppgifter gällande Lars Krantz finns publicerade den sjuttonde juni 2007, på www.nationalmordet.nu.

Polisspåret har jag lämnat avsiktligt då professor Leif Gustav Willy Person snart går i pension, ingen kan som han med all tid i världen "rodda" ihop ett tänkt scenario. Antagandet grundar sig på vetskapen att han under den tid han även tjänstgjort, redan producerat minst ett tiotal romaner och ett antal kokböcker.

Åter till Olof Palme: Att han skulle få stå för sina notor var självklart för de insatta. En tänkt nota var den efter hans planerade resa till Moskva, där det skulle diskuteras en kärnvapenfri zon i Norden, samt Norges och Danmarks eventuella utträde ur Nato.
Olof Palmes uttalade tänkta aktiviteter då det gäller att stoppa den illegala internationella vapenhandeln samtidigt med hans inblandning i "Boforsaffären" bidrog också till spårdragande, även i andra riktningar. Ett av dessa pekar på vetskapen om att DDR finansierade statsbudgeten med hjälp av Stasis vapenhandel.

Så här med facit på hand kan man se Palmes utspel i princip varandes lika vanskliga som Winston Churchills agerande i början av alliansen med Roosevelt och Stalin. Men i motsats till vår minister var WC en statsman med uttalat hat mot kommunismen, som måste spela ett elakt spel som enligt herrarna var den enda vägen för att skydda sina länder och västeuropas intressen.

Palme däremot insåg varken hotet mot honom eller det mot svenska folket, då han agerade helt fritt utan vare sig direkta angrepp från höger eller vänster. Den stora skillnaden för det politiska utövandet mellan dessa två var det inhemska klimatet.

Runt Palme prasslades det lika starkt i svensk dagspress, som när man skakade ett exemplar av en tidning. Runt Churchill stormade det för jämnan.

Att personen Palme i dag får dras med ett otal epitet kan i viss mån vara självförvållat, men dessa hade definitivt kunnat reduceras med en starkare bevakning från parti, regering, opposition och media.

Nu, till slut inga fler spår, men ett urspårande och några konstateranden.

Palmemordet är för många en gåta, för andra bara en realitet. För undertecknad är gullandet med utsatta länder inom EU:s ekonomiska monetära union, inte endast en gåta, utan en moralisk katastrof.

Dock inte ens i närheten av den som uppstod när ovannämnda premiärminister tillsammans med Öst-Väst-alliansen gjorde upp om att de baltiska länderna efter bara 24 års frihet, tillsammans med Polen, skulle krossas för att strategiskt agera enbart som lydstater och buffertzoner.

Mig veterligt har dessa länder aldrig fått liknande upprättelse eller det ekonomiska som stöd som Tyskland tvingades betala till de allierades civila befolkningar, efter 1:a världskriget. Den sanktion som inte avslutades förrän den 3 okt 2010.

Det verkar som Sveriges mentala återhämtning ligger på samma nivå som den ekonomiska för våra grannläder på andra sidan Östersjön.

Sensmoral: min erfarenhet av "stora" män är att ju större, desto större frihet att göra de största misstagen.

Av Leif E Ström 15 mar 2012 08:21