Ion Pană på Gallery Sagoy i Malmö

För mig var detta ett unikt tillfälle att betrakta verk av en målare som jag har hört talas om redan i min ungdom, men som jag aldrig har sett. Vernissagen ägde rum lördagen 3 mars i konstnärens närvaro, och den som invigde utställningen var Janerik Johansson, en välkänd konstnärskollega. Talaren berättade både om Ion Panăs biografi och om hans konstnärliga karriär. Det var inte en problemfri konstnärsbana han löpte.

Född 1921 i Rumänien, utbildad under 1940-talet vid konstakademin i Bukarest. Ion Pană hade inte så lätt att göra sig känd som abstrakt målare. Under 60- och 70-talen ställde han flitigt ut i Europa, men inte i hemlandet där det abstrakta måleriet inte sågs med blida ögon av kommunistregimen. I mitten av 80-talet lyckades han lämna sitt hemland tack vare stora påtryckningar som vännerna i väst utövade på de rumänska myndigheterna. Nu har konstnären fyllt 90 år och är sedan många år verksam i Malmö.

Ion Panăs tavlor olja på duk kännetecknas av en ovanligt stor koherens. Han förblev trogen sitt abstrakta sätt att måla under alla dessa år. Man skulle kunna kalla hans tavlor expressionist-abstrakta, om intensiteten i färgspelet inte dämpades av en stillsam dynamik. Man skulle associera dem med dekorativa verk om färgernas balans inte "förstördes" av formernas expressivitet.

Det handlar helt enkelt om ett mästerligt sätt att samtidigt ge fria tyglar åt och tämja sin egen vitalitet. De måleriska effekterna av en sådan skicklighet är remarkabla. Hur paradoxalt det än låter, vilar det över Ion Panăs abstrakta målningar ett skimmer av klassicism. De skarpa färgernas samverkan, de ljusa tonerna, kompositionens klarhet och fasthet, ytornas proportioner och balans, alla dessa element tillsammans bygger upp en värld som bär den rumänske konstnärens omisskännliga kännetecken. Ett förföriskt och glädjefyllt universum.

Mitt i denna optimistpräglade formvärld kan dock urskiljas små helt svarta ytor eller tunna krulliga trådar. De kan framhäva färgernas lek, men de kan även betraktas som förnimmelse av livets mörka sidor. Detta är min egen litteraturpåverkade tolkning som inte alls behöver samstämma med konstnärens intentioner.

Som en illustration av hans manifesta vägran att förknippa sina verk med igenkännliga former i den fysiska omgivningen vill jag avsluta denna presentation med en liten anekdot. I sitt öppningstal berättade konstnären Janeric Johansson att, vid ett tillfälle, anmärkte han att en av sin äldre kollegas tavlor gav sken av en människogestalt. "Jaså? reagerade tavlans upphovsman. Då vänder vi på den och ställer den uppochner!".

Den som vill göra sig en egen uppfattning om hur mycket av det vardagliga som råkat bli fångat av Ion Panăs ickeföreställande måleri kan besöka Sagoys galleri i Malmö. De kanske blir förförda av formernas skönhet och färgernas feeri i stället. I vilket fall som helst, kommer de inte att bli besvikna.

Utställningen pågår till 18 mars.

Av Daniel Onaca 12 mar 2012 17:57