Den stora stygga grisen

Eugene Trivizas & Helen Oxenbury
De tre små vargarna och den stora stygga grisen
Översättning: Emeli André
Karneval Förlag
Utgivning: Februari 2012

Själva grunden för all lek är att vilja göra tvärtom. Det är sunt och roligt att trotsa lite grann, tänja både tanke och norm. Hur många gånger har man inte sjungit klassiska visor för sina barn, bytt ut ord och hela meningar och fått hejdlösa skratt tillbaka? När det igenkännbara, ibland heligt igenkännbara, kastas om i sin struktur öppnas en ny dörr, ett nytt äventyr.

Min son har flera böcker om den stora stygga vargen. Jag minns vargen från min egen barndom och serierna i Kalle Anka, hur han huffade och puffade för att blåsa ner de tre små grisarnas hus. Men nu är det 2012 och det omvända gäller. Redan trotset i den här bokens titel får det att kittla i mungiporna på junior här hemma.

Tre små vargar lämnar mamma varg för att klara sig på egen hand. De lånar tegel av en känguru och bygger sig ett hus. Men i den idylliska skogen bor stora stygga grisen, en elak fan, och han huffar och puffar för att blåsa omkull de rädda vargarnas hus. När teglet håller stånd tar grisen fram en slägga och slår sönder hela huset.

Vargarna tvingas bygga nytt av betong, men grisen har en tryckluftsborr! Då väntar taggtråd, pansarplåt och tunga hänglås. Grisen har dynamit! Situationen eskalerar och det hela blir allt mer vansinnigt. Dock och till viss tröst väntar en försonande upplösning som i sin snälla parodi på sagovärlden för tankarna tillbaka till det glada 70-talet.

"De tre små vargarna och den stora stygga grisen" är befriande läsning för oss vuxna och våra barn. Väldigt många skratt rivs ner när det förväntade blir tvärtom och dessutom överdrivs och förvrängs. Snygg utgåva, suveräna illustrationer. Högsta betyg.

Av Stefan Whilde 07 mar 2012 11:18