Björn Ranelids Tyst i klassen!

Björn Ranelid
Tyst i klassen!
Albert Bonniers förlag
Utgivning: Januari 2012

Det är tyst i klassen, när alla borde tala och vittna. Så slutar Björn Ranelids nya roman och det är där allt börjar.

Vid det här laget har Ranelid, som debuterade för snart trettio år sedan, mutat in sin ranelidska bortom minsta tvivel. Hans säregna språkdräkt är omisskännlig. Han har också vuxit till talesman för "vanliga" människor, ofta människor på samhällsstegens nedersta pinnhål, utsatta, lytta, bortvalda och åsidosatta men som lika ofta bär på en inre kraft, en resning.

Han har ett stort hjärta och det hjärtat kommer fullt ut till sin rätt i nya romanen "Tyst i klassen!". Här är han i toppform. Ömsint, men med lidelse och envishet, tecknar han genom två kvinnors öden ett land och en stad som under nästan ett sekel fram till i dag spelat ett dubbelspel med fagra ord och skraltiga luftslott.

Karin Lilja har sex söner tillsammans med maken Oskar som är en råbarkad och elak fan. De bor i nödbostad i Östra Malmö. Barnen får lära sig att dagstidningar läser man inte, de torkar man sig i röven med. Fattigdom, våld och smuts är vardag. Sonen Hektor mobbas av fadern för sitt stammande och skär av sig tungan, flyttas till skola för dårar och förälskar sig i flickan Linda.

"När Karin bar sitt sjätte barn stängde hon sin kropp för mannen. Hon hade inte sovit en hel natt på tolv år och ännu längre hade hon levt i krig. Hennes främsta vittnen var barnen, men de var skrämda och stukade och hade ingen talan. De lade sig nära varandra som en flock djur och sökte värme och tröst i mörker och kyla."

Trots att Karin bestämt sig för att aldrig släppa Oskar nära igen utökas familjen med ett sjunde barn, den adopterade Kristina. Kristina börjar så småningom på Rörsjöskolan inte långt från Värnhem. Vid tiden har skolan runt tusen elever. En av dem heter Björn Ranelid.

På samhällets bottenskikt, där skammen råder, gräver barnen underjordiska tunnlar att leva i. Stanken är frånstötande, men genom en roman av Pär Lagerkvist får litteraturen ändå fäste i familjen Lilja. Fotboll, ett annat av Ranelids kära ämnen, spelas på baksidan av barackerna. Och Malmö! Ingen kan som Ranelid skildra Malmö. Det är stundtals alldeles makalöst. Man lägger inte ifrån sig boken.

Mot alla odds, och trots förutsättningar som ställer dagens medelklasskriser sprungna ur spillrorna av ett kraschat folkhem i den ängsliga patetikens dager, brinner en låga i mörkret. Men ändå och ända in i vår egen tid: Det är tyst i klassen, när alla borde tala och vittna.

Av Stefan Whilde 27 jan 2012 07:33