På köpet

"Jag är så otroligt stolt över att Stefan valde mig. Ingen av mina forna pojkvänner har en chans gentemot honom. Stefan är jätteduktig på att laga mat, och fruktansvärt bra i... ja du vet."
Tessan rodnar och tittar ned i golvet.

När hon möter min blick ser jag att det riktigt skimrar om de gröna ögonen, och ansiktet har en ny lyster. Underligt nog vänder hon bara ena sidan av ansiktet mot mig.

"Stefan säger att jag är hans drömtjej, och att vi skall gifta oss så småningom. Att sjukdomen han har kommer att försvinna så småningom."
Tessan står tyst en lång stund. Händerna plockar med osynliga trådar och noppor på tröjan, och minen är allvarlig.

"Det enda jag önskar är att han berättat tidigare om den."
Hon vänder upp hela ansiktet och jag ser ett stort sår i ena mungipan. Det är gulaktigt av var, och blåsan har spridit sig över nedre delen av munnen.

"Tyvärr fick jag det här på köpet. Tydligen blossar det upp då och då, det finns liggande i bakgrunden för att invadera kroppen då och då."
"Är det bara där?" säger jag och pekar på hennes mun.

Tessan skakar på huvudet, och jag ser att tårarna trycker på.
"Vi hade sex flera gånger innan han berättade."
"Vilken skitstövel," säger jag och grimaserar av vämjelse när jag tittar närmare på såret i ansiktet. "Svider det mycket?"
"Som eld," snyftar Tessan och lutar sig mot mig. "Jag känner mig så lurad Pia, så lurad. Vad tycker du att jag skall göra?"

Jag dissekerar vad jag känner, funderar en lång stund, studerar min väninna, och säger: "Ärligt talat så skulle jag dumpa fanskapet, men det beror på vad han säger om det där."
Tessan torkar tårarna och flyttar sig en bit från mig.

"Han skäms, och vill ersätta mig, men hur skulle det gå till. Om man en gång får det här försvinner det visst aldrig."
"Tänk på saken några dagar, så du inte gör något du ångrar, och gå för Guds skull till en doktor."
Tessan nickar, vinkar och går hem med ena handen över munnen.

Av Anitha Östlund Meijer 22 nov 2011 22:57