Kärlekens många ansikten

Yiyun Li
De hemlösa
Norstedts

En vän till mig berättade en gång om en kvinna som hade som yrke att bemöta och ta hand om de flyktingar som just undankommit och flytt krig, svält, tortyr och diktatur. Denna kvinna var fascinerad av att dessa människor - som fått fly för sina liv, som kanske sett familjemedlemmar bli skjutna, som under vapenhot förlorat sina hem - mest pratade om kärlek. Om nya partners, giftermål, eller som kvinnan som beklagade sig att hon blivit dumpad av en kille hon träffat för en månad sedan, för en annan kvinna som just kommit av båten!

I Yiyun Lis bok "De hemlösa" är kärleken det centrala, trots en hård och svår tillvaro i 70-talets Kina. Boken genomsyras av det mänskliga faktum som nämnts ovanför; att det alltid finns tid och rum att bli kär, oavsett hur omständigheterna ser ut.

Boken börjar den 21 mars 1979 i Lerstaden, i ett Kina som vill börja frigöra sig från den styrande makten som håller folket i ett järngrepp med lögner, hjärntvättande ideologi och skräck. Här möter vi läraren Gu som vaknar och inser att han vaknat upp till den dag då hans enda dotter Gu Shan skall avrättas. 12-åriga Nini vaknar också först i sin familj, och släpar sin halvt deformerade kropp att tigga kol av kolskyfflarna borta vid stationen. Den relativt nyinflyttade bondpojken Tong går en morgonpromenad med sin älskade hund Örat, och Bashi funderar medan han går genom staden över folks dumhet som pekat ut honom till "idiot", samt hur han ska få veta hur en kvinna ser ut därnere.

Genom de olika kvarteren tar sig också makarna Hua denna morgon som de flesta andra morgnar - sopandes och städandes. Fast idag får fru Hua klistra upp affischer om en revolutionärs avrättning. Styret uppmanar alla att komma och titta som varnande exempel och för att hylla Kommunismen. Kai förbereder i sin studio att läsa upp ännu ett manus, helt dirigerat av makthavarna och censurerat även för henne. Hon får inte veta mer än det som står på pappret framför henne. Ändå har ett brev letat sig fram genom censureringen med en röst full av trots, och den berör henne.

Med Gu Shans död, sprider sig likt vattenringar en längtan efter förändring på många plan i staden. På det politiska planet, där människor börjat ifrågasätta om Kommunismen verkligen är det bästa för folket, och på det personliga som får människor att vilja vara individer även utanför sina egna hjärtan. För inte ens i sina egna hem är de trygga. Husen är byggda på så vis att om ett barn ropar hemma hos sig, är det inte ovanligt att en annan mamma svarar i ett annat hus.

Yiyun har ett vackert sätt att berätta denna historia på. Trots råhet och grymhet, ensamhet och att den fula sidan hos människor visar sig emellanåt, förmår hon att få fram det utan att frossa i det, och utan att det styr rytmen i berättelsen. Ännu mer får vi läsa om kärlekens alla olika ansikten, hur kärlek kan få en människa att förgås, krossas, uthärda och förändras - både till det bättre och det sämre.

Den 23 november intar Yiyun Li den internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm. Klicka här för att läsa mer.

Av Jennie Johansson 16 nov 2011 10:14