En drömsk hemfärd

Med en djup suck tar hon av sig arbetskläderna och slinker ner i jeansen som efter många timmars arbete känns alldeles för tajta. Fleecetröjan hamnar under höstjackan, och hon lämnar korridoren sägandes hej då till patienter och kollegor.
Ett stilla duggregn följer hennes steg när hon släntrar ner för den branta stigen genom skogen ner mot civilisationen. På vägen sorterar hon de senaste dagarnas intryck och får dem till slut arkiverade i det som inte längre behövs. Inte många är ute denna småkulna dag när de nedfallna löven sakta får en ny kurs av skor som skoningslöst virvlar upp dem.

Tröttheten närmar sig sakta, och ryggsäcken känns helt plötsligt väldigt tung mot hennes axlar, men hon tröstar sig med att uppdraget är slutfört och lön så småningom kommer att ge henne den utdelning som nu känns fjärran. En kvinna med barnvagn går framför henne i den branta backen ner mot byn och hon undrar hur jobbigt det kommer att bli för henne när hon ska tillbaka. När hon närmar sig tågstationen hör hon vacker körmusik mellan husen, och hon vänder på huvudet för att försöka se vart det kommer ifrån. Ingenting tyder på att människor är i rörelse och hon vandrar vidare och hamnar på bron över floden som snart slutar sin färd ner mot Oslofjorden.

Som om en liten älva varit framme med sitt trollspö har allt förändrats och människor vandrar omkring längs flodstranden. De stannar och hälsar på varandra i sina långa kappor och leendena är många. Hon ställer ner ryggsäcken mot broräcket och blickar ut över blå och röda spotlights som lyser upp brovalven och murbruken. En liten scen står i mitten och en kvinna repeterar sitt stycke musik. Ångan står ur hennes mun när hon förmedlar sina toner och mer och mer folk samlas med en kopp i sin hand framför och mellan.

Hon har ingen brådska och lutar därför armbågarna mot bron och tittar ut över folket som kommer och går i hösteftermiddagen. Plötsligt hör hon Peter Lundblads berömda sång på hackig svenska ljuda över den lilla byn i det kvinnan åter samlat sig för en repetition. Plötsligt känner hon hur hon landar i magen och stressen försvinner i det hon ser ut över detta drömlandskapet och suger in stunden som är bara här och nu med henne. Hon ler för sig själv och även om ensamheten känns stor så har hon evigheten som sin följeslagare.

Tåget brummar på i snabb fart genom storstaden och lämnar plats för åkrar och bruna ängar. Folk kommer på och några få hoppar av. Hon blundar mellan varven men vid varje station kisar hon med ena ögat och hon ser en massa röda och oranga T-shirts äntra vagnen på Oslo central. Nyfiken som hon är undrar hon vad som hänt och efter några minuters utsträckning av öronmusklerna hör hon att det varit cupfinal i fotboll. Ålesund vann över Bergen och alla är på väg hem, med samma delmål som hon. De röda tröjorna ser något tagna ut, medan de oranga får små känsloutbrott mellan varven av total trötthet.

Flaggor dansar runt på flygplatsen och segersånger ljuder när hon sakta tar sig fram i säkerhetskontrollen. Det mesta har nog en drömsk utandning denna dag då gatenumret ändras fyra gånger i loppet av en halvtimme och lämmeltåg drar fram kryssandes mellan varandra till sin, förhoppningsvis, slutliga destination. Förseningar tar över efter varandra, och även om hon missat sitt slutgiltiga tåg vägrar hon se sig besegrad utan väntar snällt på nästa, istället för att ta taxi sista biten. Hon sätter sig på golvet på centralen med baguetten hon köpt på extrapris. Säkerligen lite gammal, men underbar för henne som missat något mål mat denna söndag. Hon ser sig om från sin plats på golvet och några högljudda stockholmare gör vad de kan för att hon inte ska glömma dem i första taget. En student som febrilt skriver på sin laptop har kanske deadline klockan 24.00. Samma tid som de två hemlösa ska lämna värmen, och ge sig ut i den kalla höstnatten. Hon funderar över val i livet, och öden medan hon går de sista kilometrarna hem i totalt mörker. De sista resterna av energier från dagen lämnar henne och hon somnar till slut med bilden av blå ljus mot brovalvet inom sig.

Av Birgitta Stiefler 11 nov 2011 16:55