Tadzjikistan - En oslipad diamant som ger mer

Jag besökte landet tidigare i somras och vet att det ligger i Centralasien, inklämt mellan grannländer som Kina, Afghanistan, Uzbekistan samt Kirgizistan, och tidigare var en delrepublik i forna Sovjetunionen som blev självständigt 1991. Landet var redan under Sovjettiden den fattigaste republiken och tillhör idag fortfarande ett av världens fattigaste länder. Tadzjikiska, samt ryska, är det språk som talas i landet och man använder sig av det kyrilliska alfabetet. Landet har en befolkning på 6,5 miljoner och är en knapp tredjedel av Sveriges storlek. Landets valuta heter Somoni och av tradition och bakgrund är landet muslimskt.

När det gäller visumansökningar och inträde till landet via huvudstaden Dushanbe krävs det fortfarande, som en rest av forna Sovjetdagar, att man uppvisar en inbjudan från ett hotell eller organisation. Detta är något som den som utfärdar denna inbjudan också tar en mindre summa pengar för och att få sitt visum kostar cirka 400 kronor. Detta är det enklaste sättet att få sitt visum, även om man kan gå via landets ambassad i Tyskland.

Jag flög med Air Baltic, som under sommarsäsongen har de bästa och tätaste turerna till Dushanbe. Alla går från Stockholm via Riga. Bolaget har utmärkta avgångstider från Stockholm och min väntetid blev bara en timme på Rigas flygplats. Resan till Dushanbe från Riga sker med bekväma och moderna Boeing 737-300-plan och restiden är drygt 5 timmar. Jag bokade min biljett långt i förväg och fick då ett bra pris på en businessbiljett, vilket är att föredra med tanke på den tidiga ankomsten på Dushanbe Internationella Flygplats, dit man anländer strax före klockan 4 på morgonen. När man har köpt businessbiljett, eller har ett kontokort från Diners Club eller American Express, så får man också tillträde till den ljusa och moderna businessloungen på Riga flygplats. Här bjuds man, förutom sedvanlig alkohol, även på smårätter och snacks och vatten från en vattenbar som innehåller ett trettiotal ! olika sorters buteljerat vatten från hela världen. Övriga tider på året flyger bland annat Turkish Airlines via Istanbul, samt Somon Air från Frankfurt och en mängd ryska bolag från Ryssland.

Jag stannade i Dushanbe från onsdag morgon till söndag morgon, då det tidigare flyget gick tillbaka till Riga. Tadzjikistan är ett litet bergigt land där bergstopparna är upp till över 7 000 meter över havet. På grund av höjdskillnaderna är det därför inte helt lätt att förflytta sig inom landet, och detta är säkert en del av skälen till att turismen fortfarande är i sin linda. Dock finns det flera hotell, exempelvis det utmärkta västerländska Hyatt Regency Hotel i huvudstaden Dushanbe, där jag gjorde mina övernattningar. Jag reste till landet under sommaren, och då får man räkna med höga temperaturer på över 35 grader. Därför är det skönt att bo på ett hotell som har beredskap för strömavbrott och liknande, vilket tyvärr är rätt vanligt i landet.

Hyatt Regency Hotel är beläget strax utanför centrum av Dushanbe och ligger vackert beläget invid en flod. Arkitekturen är sobert elegant och man känner sig mycket välkomnad av hotellets talrika personal. Då jag anlände så pass tidigt på morgonen hade jag beställt skjuts av hotellets chaufför, vilket är otroligt skönt när man efter turen på planet längtar efter att få gå och lägga sig några timmar. Dushanbe var vid första anblicken från bilfönstret en rätt liten stad för att vara huvudstad.

Hyatt Regency skiljer sig naturligtvis från övriga hotell och är ett högklassigt hotell som blev färdigställt våren 2009. Hotellet har 202 rum, 40 sviter samt en presidentsvit. Jag blev uppgraderad och fick en ljuvlig svit med utsikt över floden. Sviten bestod av ett stort och luftigt vardagsrum samt ett lika stort sovrum med sköna sängar och skrivbordshörna. Det som jag tyckte var en stor fördel med sviten var också det ultramoderna och fräscha badrummet med sin marmorinredning och snygga belysning. Hotellet har även en veranda där man kan äta middag såväl som dricka drinkar under solen på dagarna eller i månskenet på kvällarna.

Restaurangen är en av de avdelningar hotellet är mest stolt över. En loungeinspirerad lokal med flera fönster som ger fina ljusinsläpp. Här intas såväl frukostar som lunch och middag. Under mina stunder i restaurangen så såg jag att den frekventerades av flera västerlänningar som jobbar för olika företag, som har intressen i landet, eller officerare och militärer på permission. Jag fick också höra av personalen att de titt som tätt anordnar olika festligheter som Halloween och liknande, och som också lockar gäster.

Maten i restaurangen är modernt internationell och bjuder på många goda och spännande alternativ, vilket gör valen svåra. Jag måste erkänna att jag under min vistelse i landet faktiskt föredrog att äta enbart på hotellet - helt enkelt av den anledningen att kvaliteten på maten ute på stan inte var den som man som västerlänning föredrar. Vidare är styckningskunskaperna inte så utvecklade i landet. Åt man exempelvis kyckling så fick man kycklingdelar som hackats lite hipp som happ. De finare och mörare bitarna blev med andra ord ej separerade vid själva styckningen. Ett extra plus med restaurangen var att de bakade allt bröd själva, vilket var speciellt uppskattat på morgonen då man fick njuta av varma croissanter.

Man känner sig hemma på hotellet och det är lätt att spendera tiden här och koppla av, och vill man koppla av än mer så rekommenderar jag hotellets SPA-avdelning som erbjuder allt från massage till ansiktsbehandlingar. Jag testade hotellets signum-massage och blev inte besviken. Hotellet har också en grymt stor pool, gym, bastu och relaxavdelning. Det har trådlöst Wi-Fi och Internet finns också tillgängligt på hotellets businesscenter.

Tadzjikistan är ett land som jag upplever som oskuldsfullt, med en vänlig och varm befolkning som vill väl, men där språket ibland sätter käppar i hjulet. Antalet turistarrangörer är inte så många i Dushanbe med omgivning. Huvudarrangören TATO som betyder Tajik Association of Tourism Organisations har ett övergripande ansvar, och de kan också komma med förslag på utflykter från några timmar till flera dagar. De viktigaste och bästa är: Hamsafar Travel, MATT - Mountain Adventure Travel eller Rohat Tours. Hotell ställer också upp och vidarebefordrar kontakter mellan gäst och turistarrangör.

Min andra dag i Dushanbe gick i kulturens tecken, med hjälp av MATT och dess professionella guide Surat Toimastov som behärskade engelska mycket, mycket bra. Vi besökte då stadens kanske största turistattraktion antikvitetsmuseet med den kända "Sleeping Buddha", som verkligen är en sevärdhet i sig själv med sin imponerande storlek och hantverksskicklighet. Museet har en fin samling antikviteter från gångna tider. Etnografiska museet som finns bredvid erbjuder en inblick i landets klädtraditioner genom tiderna och i de olika regionerna. Efter kulturell spis var det sedan dags för lunch på trivsamma och charmiga tehuset Rohat, som ligger mitt i centrala Dushanbe. En fin kombination av café och restaurang som erbjuder flera lokala maträtter och gott kaffe.

Nästa dag körde jag med arrangören Rohat Tours upp i bergen där byn Zid-Deh finns i regionen Varzob. Jag fick fina fototillfällen över fantastiska vyer från nära 2 000 meters höjd. Besök hos familj var också inkluderat, och familjernas vänlighet, nyfikenhet och värme är påtaglig. Om man vill finns också möjlighet att sova över hos familjerna med helpension för en billig penning. Guiden var en ung kille, lite drygt 20 år, som talade en mycket bra engelska och som var väldigt öppenhjärtig när det gäller livet i landet.





Min sista dag i Dushanbe och Tadzjikistan for jag med arrangören Hamsafar Travel till Hissarfortet. Det är mycket uppskattat bland befolkningen och många bröllopspar gör avstickare hit för att bli "välsignade" och få ett bra och framgångsrikt liv. Ajina-Teppe var nästa anhalt, och det som gör denna plats speciell är att det var här den sovande Buddhan upptäcktes och grävdes fram i mitten av 1960-talet. Det lustiga är dock att regionen inte gör någon reklam för detta, och att det som oinvigd är svårt att hitta hit. En av höjdpunkterna på denna resa var den otroligt roliga och hjälpsamma chauffören Ruslan se till att ni får honom, han är guld!. Hans musiksmak är inte av denna värld och vi hade mycket roligt åt det under resan, och jag minns detta fortfarande. Under resan åt vi på en restaurang som serverade ljuvligt gott bröd samt köttfärsbiffar och god soppa.





Då landet är så kuperat och bergigt, räckte mina dagar där inte mer än till att få nosa på landet. För vandrare och upptäckare rekommenderas minst två veckor för att hinna se Fläktbergen, Pamir, Murgab och sjön Iskanderkul. Tidigare nämnda turistarrangörer arrangerar längre resor in i landet.

Jag har inte sett mig mätt på Tadzjikistan och håller som bäst på att planera min andra resa till landet nästa år.

Mikael Björnfot är Sourzes resereporter.
Läs mer om honom om hans reportage här.

Av Mikael Björnfot 28 okt 2011 15:08