Att älska sig själv är lättare sagt än gjort

Mitt liv har hittills varit en kamp för att hitta någon slags harmoni och försoning med mig själv. Jag har en taskig självkänsla vilket har ställt till det mycket för mig själv. Jag upplever att jag har problem i nära relationer och svårt att nå dit jag vill för att jag på något vis inte tycker att jag är värd att vara lycklig. Det kanske var lite väl förenklat men om man hårdrar allt till sin spets så är det precis så jag upplever livet.

Marknaden för dessa ledsna och olyckliga människor är enorm och omsätter miljarder varje år. Det är allt ifrån piller till självhjälpsböcker, kurser och föreläsningar. Jag har köpt många böcker i ämnet att älska/hitta sig själv. Och jag vet inte om jag har blivit klokare men kanske har det satt igång en positiv process i mig själv eftersom jag ändå väljer att leva och inte ger upp.

Själv tror jag att man måste lyssna på sig själv och vad man vill. Vem vill man vara? Vill man vara den givmilde och empatikännande person som ställer upp för andra eller vill man förverkliga sig själv genom att göra karriär på ett mer egoistiskt vis?

Jag tror att brist på tro gör oss vilsna och självhjälpsmetoden har blivit en ny religion. Vi ska fixa oss själva. Gud ersätts av jaget. Men det finns en fara i att fokusera för mycket på egot, vi tänker då på oss själva i första hand att "jag som är så jävla bra" istället för att kanske se andra människor och tillgodose deras behov. "Älska din nästa såsom dig själv" står det i Bibeln. Men vad betyder det egentligen? Min tolkning är att vi alla som människor är rätt lika trots olika personligheter, värderingar och så vidare. Om jag älskar mig själv blir min näste som mig själv. Vi formar oss själva och varandra. Vi lever i en hård värld där det ställs hårda krav på individen. Vi människor går igenom många prövningar i livet. Men om vi lär oss att vara nöjda med det vi har och slutar ta in så många förvirrande budskap skulle vi vara mycket lyckligare.

Av Beatrice Wahlberg 03 okt 2011 09:25