Nu ska jag bara skriva trams

Inte visste jag att trams var så betydelsefullt. Men Emmanuel Karlsten skriver i DN 30/8 att "Trams är en viktig nyckel till framgång". Att ägna sig åt dösnack har aldrig varit min starkaste gren. Att prata om läget och om vädret är inte särskilt spännande, men det är ett bra smörjmedel i umgänget mellan folk. Och det är också allmänt accepterat. Det är dock inte samma sak med att skriva på nätet om läget. Men enligt Karlsten går det alldeles utmärkt att skriva en massa trams på nätet, även om det finns en speciell nyckel till framgång bland potentiella läsare - nämligen att man ska våga vara personlig, rolig eller att man har ett intressant ämne. Värre är det då för auktoriteter, företag och tramshatare att hävda sin plats.

Nu ska jag alltså skriva en massa trams. Fast hur gör man? Finns det verkligen nåt ämne som inte redan är genomtröskat? Att spekulera om morgondagen och komma med tvärsäkra prognoser är ju ett alternativ. Att vara tvärsäker är ju alltid roligt. Jag läste just vad Lennart Nilsson sagt, att "också ett långt liv är för kort för att man ska ägna sig åt det som varit". På TV kunde man se en intervju med Sture Linnér, som hade mardrömmar varje natt klockan 04:30 om sitt uppdrag i Kongo. Men livet är ju när det kommer till kritan alltid tragiskt. Mina barn brukar påpeka att jag har lätt för att gå omkring och småflina för mig själv. Det beror på att jag tänker på allt roligt jag upplevt och som jag kommer att uppleva. Att återuppleva eländen i det förflutna är jag måttligt intresserad av. Och att ta ut eländen i förskott är inte heller särskilt konstruktivt. Jag satsar på framtiden och ser fram emot att göra ännu en lång cykeltur med tält och full packning nästa sommar. 40 mil på tre dar cyklade jag i somras. Men nog var det tungt att skjuta cykeln uppför den mycket branta backen till Svinhult. Den där Stålfarfar hade det betydligt lättare när han cyklade från Haparanda till Ystad. Hans enda packning var bibeln. Och dessutom var han ju sju år yngre och det gör också sitt till.

Det jag nu skrivit är förstås, precis som Carl Lidbom en gång sa inför KU, bara trams. Men det mesta i livet är trams. Världens största trams är idrotten, som helt saknar mening och bara är till för att livet ska gå. Men den sysselsätter nästan hela jordens befolkning, antingen som åskådare, som aktiv eller som affärsverksamhet. Livet är en enda lång radda av trams och helt plötsligt så är man 104 år. Och då kan man börja undra, precis som Lars Andersson a targetblank classbluelink href"http://www.svd.se/kultur/litteratur/de-dodas-vinkel_6476516.svd">"De dödas vinkel" DN 17/9: "Vilket intresse har egentligen de döda av vad vi, de efterlevande, gör?" Så därför undrar kanske min farfars mor, Hanna Trulsdotter, född i Lörby 1827, vad jag egentligen håller på med. Jo, jag håller på med trams från morgon till kväll. Och det är rätt intressant.

Av Lennart Karlsson 18 sep 2011 12:29