Förintelsen inte historiens enda illdåd

På Hagaplan, där kunde man förr spela brännboll och fotboll. Nu har planen blivit åtta, tio meter kortare. På den västra sidan har rests ett minnesmärke över Raoul Wallenberg vilket gör utrymmet för spel och lek avsevärt mindre . Ett gravstensliknande blankslipat svart monument med ett ungdomsfotografi av RW. Framför gravstenen några människospillror i brons eller gjutjärn. Kroppar av utmärglade, hålögda lägerfångar. Såna som han räddade.

Faller man på stenen eller mot gjutjärnet slår man sig ordentligt. Och planen har blivit för kort så brännboll och fotboll har försvunnit från Hagaplan. Kanske också för dessa skelettliknande offer i brons eller gjutjärn, inte inbjuder till skratt, spel, lek.

Tydligen anses det viktigare att vi upplyses om nazismens ondska och det judiska folkets lidande för sjuttio år sedan än att ungdomar får spela och idrotta på Hagaplan.

I helgen var det nine-eleven. Det är tioårsjubileum av attentatet mot World Trade Center så firandet av denna amerikanska tragedi då tretusen oskyldiga dog, blir kanske större än vanligt. I radion hörs minneskonserter, i TV visas filmer. Sörjande får uttrycka sin sorg och saknad. I DN hade man 30 sidor om det lömska attentatet.

Återigen påminns vi om terrorismens ondska, om nödvändigheten av kampen mot världens ondska. Att det är berättigat med övervakning, angiveri, brott mot mänskliga rättigheter, tortyr, med Guantamo, Abu Graib och andra hemliga fängelser som kampen har krävt. Vi påminns om att USA står för demokrati, för frihet och vår västerländska livsstil, för våra värden.

Men detta ältande av judarnas lidande i historisk tid står mig upp i halsen. Jag har informerats tillräckligt, mer än tillräckligt om deras lidande. Och jag tycker att vår historia är full av lidande, nidingsdåd, oförätter och andra exempel på mänsklig fanatism, likgiltighet, dumhet, vansinne och ondska. Förutom det som hände med judarna för sjuttio år sedan.

Jag tycker detta tjat om nazismens ondskefullhet och det judiska folkets lidande gör dem oemotagliga för kritik, gör att de kan skaffa sig ännu mer framträdande positioner i vår värld och dessutom urskulda Israels skamliga behandlig av palestinier.

Och jag tycker att USA och amerikanarna är de som leder den omvandling av planeten till ett helvete som pågår. Leder kommersialiseringen av alla värden, reducerar människor till att bli konsumenter av varor och underhållning. Leder mänskligheten in i en artificiell livsstil. Får oss att förneka naturen, vår egen och den utanför oss, att bejaka tillväxt till varje pris, bejaka frosseri och dyrkan av materiellt välstånd.

Jag gillar inte de värden som USA står för och som amerikanarna stöddigt pådyvlar världen. Pådyvlar alla länder, alla kontinenter.

Mitt hjärta rörs mer av palestinier som förintades i Sabra och Shatila, mitt hjärta rörs mer när palestinier förnedras och mördas i nutid än av judarnas lidande för evigheter sen. Och mitt hjärta rörs mer av dessa kanske miljontals oskyldiga, irakier, afghaner, pakistanier och andra som fått ljuta döden i USA:s vedergällningskrig efter de tretusen oskyldiga i World Trade Center.

Om det restes ett monument över dessa, palestinier och irakier, afghaner, skulle jag tycka att Sverige intog en rakryggad och rättrådig ställning. Som Sverige tidigare haft mod att göra.

Av Jan Wiberg 15 sep 2011 10:22