Rysk storartist underhöll mig i trasig hiss

På Crimea-festivalen i semesterorten Jalta, i Ukraina, händer en hel del oförutsägbara saker. En av dessa råkade jag ut för i förrgår kväll. Jag skulle upp i en hiss till en artistloge där jag skulle träffa några av de deltagande artisterna. I hissen bredvid mig stod några personer. En av dessa stack ut i bland oss hissresenärer. Det var en mullig rysk kvinna som såg ut som hon just hade sminkats. Hon hade uppenbar karisma - det syntes i hennes ögon när hon låg mot mig. Men jag stod där tyst med allvarlig min, som man gör när man står i en hiss.

Plötsligt hände det. Hissen fastnade!

En ukrainsk kille tog fram hisstelefonen medan jag tryckte på larmknappen. Men varken larmknappen eller hisstelefonen fungerade, så vi stod där ett halvtdussin personer och stirrade på varandra. Plötsligt började en yngre tjej skrika och banka på hissdörren, men ingen verkade höra henne. Vi var helt enkelt fast i denna gamla sovjetiskbyggda hiss. Plötsligt började den mulliga tjejen sjunga och satte i gång med någon slags konstig underhållning. Jag, en lite halvtråkig svensk, undrade om hon var riktigt klok.

Under de närmaste 20 minuterna blev jag och hissällskapet underhållna av denna kvinna, som, med sin “Don’t worry be happy"-inställning, tog kål på farhågorna, som vi andra från början kände, om att ingen skulle rädda oss ur hisshelvetet.

När hissen till slut fixades och jag fick ta mig ut och andas normal luft efter blandningen av den mulliga kvinnans starka ryska parfym och en medelålders mans fotsvett såg jag att det stod ett gäng och väntade på den mulliga kvinnan, som sade “Dasvidanja" till mig, medan hon leddes fram till scenen av fyra vakter. Jag kastade en blick på en TV-monitor och hörde henne presenteras som Nadezhda Babkina - en av Rysslands allra största artister!

Av William Butt 08 sep 2011 10:13