Det går utför med USA

Det amerikanska kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors har sänkt värderingen från AAA till AA. Men S&P anser att det hade gått att undvika om kongressens sandlåda flyttats ut från The Capitolium till "The Mall".

Det amerikanska finansdepartementet har givetvis reagerat och skriker i högan sky när de påstår att S&P har fel på kalkylatorn. Frågan är om inte kritiken till viss del kan vara befogad, då finansinstituten varit de som anammat ett av landets huvudproblem, "subprime-lånen" för svaga bostadsköpare. Resultatet är inte direkt okänt.

Internationellt är det Kina som i egenskap av största långivare, som i första hand får se över valutareserver och statsobligationer och därigenom borde ha förtur på skrikandet.

Undertecknad har tecknat en kontinuerlig mail-kontakt med den amerikanske medieprofilen Michael Moore. Just nu synes hans sista utskick vara ypperligt intressant, då han daterar sin och Paul Krugmans högerkritik ovetandes, samma dag som dateringen för USA:s nya kreditvärdering.

I senaste utskicket, daterat den 5:e augusti, menar MM att just den här dagen är den då utförsbacken såpas och han anser att första startman i verksamheten, för exakt 30 år sedan, var Ronald Reagan.

Reagan avslutade eran för The American Dream, då han sparkade flygledarna som var medlemmar i PATCO. Åtgärden vidtogs efter två dagars strejk och efter vägran att gå tillbaka till arbetet. Stödet fick han ifrån Wall Street, som även hade backat upp honom under presidentvalet, samt från de högerextremt kristna som förutom hatet mot fackföreningar även inkluderade minoriteter och kvinnor.

Paradoxernas paradox framkom, då den förre fackförbundsordföranden för skådespelareförbundet sparkade medlemmarna från ett av de tre förbund som stöttade honom vid valet.

Detta var första gången i ett modernt Nordamerika som någon vågade något dylikt som president. Han ströp därigenom den solidariska flod som Franklin D. Roosevelt skapat och som gjorde landet till möjligheternas land för alla.

I dag är 50 miljoner utan sjukförsäkring och Michael Moore sammanfattar samhället och arbetsmiljön med några kraftfulla uttryck:

- Facket är ont!
- Du behöver inte tillhöra en fackförening!
- Du behöver inte en advokat!
- Håll käft och gå tillbaka till jobbet! Nej, du kan inte gå nu, vi är inte klara.
- Dina barn kan laga sin egen middag.
- Vill du gå på college? Inga problem - skriv på här och du har en skuld till banken i minst tjugo år!

Egen reflektion är att för den amerikanska arbetsklassen är detta ett understatement. CBS försöker dölja tillståndet då de plockar fram goda feer ur företagarvärlden genom att visa "The Undercover Boss".

CBS vill att utslitna medelamerikaner, "halvdöda", skall se programmet som en modern "Askunge-såpa". Som svensk uppfattar man i stället en osannolik vinkling av den verkliga hierarkin inom amerikansk företagarkultur.

Flotta chefer klär sig i jobbuniformer och döljer sin identitet. Efter en tids arbete, väljer de ut en prins eller prinsessa, som genom sin tacksamhet inte vill påvisa taskiga löneförhållanden utan några som helst medmänskliga skyddsnät.

Hos dessa lågavlönade framstår det allt som oftast i en familj på två vuxna med två tonåringar, krävs det upp till fem jobb för att klara ekonomin. En jämförelse med femtiotalet, då EN medel-yankare försörjde en familj på fyra och höll sig med en tre år gammal V8:a, samt en liten bungalow.

Michael Moore beskriver också hur företagarna under 80-talet förbisåg monopollagar och startade multiföretag, med massarbetslöshet som följd.

I samma veva hotades arbetarna med utlandsflytt av arbetsplatserna om inte lönerna sänktes. De flyttades "en masse" oavsett fight eller ej. Enligt MM har lönerna också stått stilla sedan 5 augusti 1981.

Författarens anmärkning: Detta är inget specifikt för just USA och dess arbetande folk, men den inbyggda stoltheten har i för stor grad oavsiktligt förlängt tillståndet.

Michael Moore avslutar med orden: "When is enough, enough?"

Jag avslutar med en ogjord svensk travestering: Det kanske hade behövts en sänkning av den kapitalistiska symbolen SS United States, redan i augusti 1981, utförd av några amerikanska ungsocialister givetvis utan mänskliga förluster.

Även om det skakar på Wall Street och även om skeppet finns kvar på Delawarefloden, är den stora frågan inför framtiden: kommer Barack Obama finnas kvar efter nästa val?

Jag vet hur vissa funderar: "We do not judge Obama – that is God’s Work".

Av Leif E Ström 09 aug 2011 11:16