Arbetskraftsbristen har hela tiden uppgetts ligga framåt i tiden eftersom arbetslösheten stigit i takt med invandringen.
Den negativa utvecklingen kan idag ses i att det kommit att uppstå områden i vårt land där både Sverige och det svenska är satta på undantag. Samhällen där ambulans och brandkår blir stenade och där folk tillåtits isolera sig i sina kulturer och språk på ett sätt som ingen trodde var möjligt. I dessa områden finns oerhörda sociala problem, vilket kan ses i katastrofalt dåliga skolresultat och arbetslöshet.
Nyligen har transportföretaget Samres bestämt sig för att utlokalisera Region Skånes färdtjänstväxel till Senegal i Afrika. Sedan tidigare har Samres beställningscentraler i Estland och Moldavien, också de svenskspråkiga. Nu utbildas på Samres uppdrag 32 studenter i svenska i Senegal och nästa år väntas de kunna ta hand om färdtjänstbeställningar från Lomma och Staffanstorp.
Samres beslut att använda sig av arbetskraft i Senegal får åtminstone mig att tänka på den sedan länge omtalade invandrade arbetskraftsreserven som finns i vårt land. Borde inte de som finns i denna arbetskraftsarmé användas till att bemanna färdtjänstens växel istället för att vi betalar människor på andra sidan jordklotet för att utföra detta arbete? Om inte, vilken plats ska alla våra arbetslösa invandrare ha på den svenska arbetsmarknaden då de utkonkurreras av billig arbetskraft utomlands? Och hur ska de täcka upp den omtalade kommande arbetskraftsbristen?
Av Tomasz Striner 30 jul 2011 13:59 |
Författare:
Tomasz Striner
Publicerad: 30 jul 2011 13:59
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå