Danmark låter historien upprepa sig

När min pappa var sex år marscherade tyskarna in på Helsingörs gator och förändrade totalt synen på frihet, trygghet och demokrati. Det mörker som spred sig över Europa la sig också över Danmark och på några dagar hade det danska gemytet omvandlats till skräck, terror och en misstänksamhet mot allt och alla. Vem kunde man lita på? Vad fick man säga? Vem lyssnade och varför?

För Hitlers styrkor blev Danmark en pusselbit i visionen om det tredje riket där endast en ras, ett land och en ledare skulle råda. För de flesta av danskarna blev Hitler personifieringen av ondska och det föddes underjordiska krafter där individer var beredda att offra sina liv för friheten och en samsyn på människor oavsett trosuppfattning eller etnisk härkomst. Fascismen och nazismen uppmanade till motstånd och vid krigsslutet blev detta motstånd en symbol för demokratins seger över tyranni, grymhet och förtryck.

Krigsslutet var också början på att bygga upp ett Danmark som grundades på varje enskild människas rätt till arbete, bostad och ett liv i frihet där det var fritt att uttrycka sin åsikt. Det danska var något starkt, något förenat och något för framtiden. Den nationella känslan förstärktes och Dannebrogen vajade stoltare än på länge.

I mitt danska ursprung har jag alltid varit stolt att få tillhöra den känslan, en känsla jag aldrig upplevt lika påtaglig i Sverige. Genom hela mitt liv har mina resor över sundet inneburit ett avlägsnande av en rustning packad med avundsjuka, stelhet och förbud. Jag har fått vara en del av ett gemyt som lockat fram ett naturligt mod att visa vem jag är utan att behöva bry mig så mycket om vad andra ska tycka och tänka. Famnen har varit öppen och tillhörigheten fanns där alltid som en möjlighet om det var vad jag önskade.

Men den senaste tiden har min stolthet mer och mer omvandlats till en skam. En skam som alstras genom de vindar som sveper över landet gällande synen på de "icke-danska". Från de styrandes förenklade retorik till den enskilde danskens syn får rasismen och främlingsfientligheten fäste. En retorik som bygger på att sätta ljuset på en enskild grupp och ge dem skulden för arbetslöshet, ekonomisk misär och kriminalitet. Ett klassiskt sätt att framkalla motsättningar som blev en av de största anledningar till att Hitler fick makten och möjligheten att ge sig på judarna. Det är som om all historia och de ideal som rådde helt försvunnit och lagt sig i graven bredvid alla frihetskämpar.

Även om det finns starka krafter som kämpar för att upprätthålla ett medmänskligt perspektiv, så går det inte att blunda för att "världens lyckligaste folk" är i full kraft att skapa en segregation där människors liv ges olika värde och mening. Må vara att det, liksom i Sverige, har förts en invandrarpolitik som lagt grogrunden för det främlingsfientliga förhållningssättet, men faktum kvarstår; Om vi inte – var och en av oss – tydligt tar avstånd från utvecklingen i Danmark kommer Öresundsbron bli en länk av rädsla, inskränkthet och förenklade synsätt som kommer att innebära mycket mänskligt lidande.

När vi börjar se på andra människor som om de i grunden inte har samma behov av kärlek, trygghet, och frihet som vi själva har så kommer det mänskliga ersättas med något obarmhärtigt och vår mörka historia kommer upprepa sig med skrämmande exakthet. Jag tänker definitivt inte vara en del av den utvecklingen, vare sig den danska eller den svenska delen av mig. Min förhoppning är att detsamma gäller för dig.

Av Per Poulsen 12 jul 2011 13:27