Folkomröstning i Italien om vatten, kärnkraft och ministrars immunitet

Den här gången är det hela landet som ska svara på de fyra frågor folkomröstningen gäller. I Italien är folkomröstningar bindande, det som folk bestämmer måste av regeringen följa om minst 500 000 röstar och om 50 procent plus en väljare har röstat för en sak. Åk alltså inte till havet den 12 och 13 juni, uppmuntrar vänsterpartier. Två frågor gäller just vatten: kan man överlämna förvaltningen av vattnet till det privata? Får de kräva extra avgifter till vattenbrukare, det vill säga, alla medborgare?

Vatten, sett som vilken produkt som helst och inte som mänsklig rättighet, är högst aktuellt i hela världen. Om vi börjar från Sverige, ser vi att under åren har vissa privatiseringsförsök gjorts, men vatten har alltid tagits tillbaka av offentliga administratörer. Det finns dock ett fall där vattensystem förvaltas av en privat bolag från 2002: Norrtälje. Här är det Veolia entreprenör som, enligt Norrtälje kommuns webbsida, "har hand om drift och skötsel av de kommunala anläggningarna för vatten och avlopp". Veolia är ett känt namn i Sverige. De finns i nästan hela landet som transportföretag och i huvudstaden sköter de spårtrafik åt SL. De är ett fransk multinationellt företag som befinner sig i 77 olika länder, inte minst i Europa och självklart i Frankrike.

Om vi åker till det landets vackra huvudstad ser vi hur Eau de Paris, det offentliga bolaget som verkar för Paris kommun, har återköpt vattenförvaltningen 2010 av Veolia och Suez och har i ett år lyckats sänka priset på vattenförbrukning med 8 procent. Även andra städer i Frankrike, som Toulouse, är på väg mot att återinföra en kommunal vattenförvaltning.

Nu flyttar vi till grannlandet Tyskland, där vi får veta att en folkomröstning nyss hållits februari 2011 i deras huvudstad. Året var 1999 när Berlin sålde 49 procent av stadens kommunala vattenverk till Rwe och Veolia; sedan dess verkar vattenpriset har ökat inte mindre än 35 procent, något som har gjort det möjligt för Berliner Wassertisch, som verkar för offentlig vatten, att öka i popularitet och få kräva en folkomröstning. Det blev ingen stor uppmärksamhet för den och den enda parti som öppet stödde folkomröstningen var de gröna. Ändå röstade 27 procent av väljarna minst 25 procent behövdes, och deras röst blev ett 98-procentigt ja till att offentliggöra de hittills hemliga avtal och bestämmelserna angående vattenadministration. Ett första steg mot att kunna granska vad som händer och kanske, hoppas man, en avprivatisering av vattensystemet.

Vi kommer till den varma Italien, där många föreningar har samlat nödvändiga underskrifter för att begära folkomröstning. Precis som i Berlin, har det inte heller i Italien gjorts stor reklam för folkomröstningen i de stora medierna. Det är först efter lokalvalet, som har vittnat om vänsterpartiernas stora segern festande medborgare skrattade och grät av glädje, som debatten har börjat ta fart.

Det största exemplet där privatiseringar har gått snett finns i Latina, en stad som ligger 62 km söder om Rom. Sedan 2002 är det Acqualatina som förvaltar vattensystemet och företagsägarna är kommunen 51 procent och, som en evig upprepning, Veolia 49 procent. Invånare berättar om felmätningar och otroligt dyra räkningar, med en höjning på upp till 300 procent under drygt tio år. De som vägrar betala sådana summor riskerar att bli av med, just det, vattnet! Don Patrizio di Pinto, är efter år av klagomål och höga vattenräkningar nu redo att stämma Veolia för utpressning.

Privatiseringsförsök i liten skala har redan påbörjats i andra delar av Italien och har mötts av envist motstånd, samtidigt som nätverk och offentliga vattenbolag har börjat organisera sig i större utsträckning, både nationellt och internationellt se bl.a. Aqua publica europea, www.aquapublica.eu/. Referendum handlar förresten inte bara om vatten. En fråga gäller den s.k. "legittimo impedimento": ska premiärministern och andra ministrar kunna slippa att inställa sig i en rättssal om de har "legitima skäl" som hinder? Den andra frågan, utöver vatten, är en aktuell fråga i många länder efter Japans "olycka": ska man bygga kärnkraftverk på Italiens mark? Efter Fukushima återtogs frågan av regeringen, på grund av rädslan för att italienare skulle vara "för emotionella" för att kunna besluta om den och kanske rösta bort kärnkrafen. Frågan har dock nu återställts av högsta domstol, landets högsta rättsinstans och nu finns den tillsammans med de andra tre frågorna på de färgade valsedlarna.

Italienare, åk inte på semester i helgen!

Av Rossana Monteriso 13 jun 2011 09:42