Misshandelsdömd polis behåller jobbet

DN 27/5 meddelar att en 37-årig polis från Stockholm på fredagen dömdes av Svea hovrätt för att ha misshandlat en då 19-årig kvinna och brutit hennes arm. Mannen har tidigare friats för misshandeln men döms nu för vållande av kroppsskada samt tjänstefel och dataintrång. Straffet blir 100 dagsböter à 470 kronor samt cirka 20 000 kronor i skadestånd till kvinnan, varav hälften är för kränkning.

Polismannen hade gripit kvinnan på T-centralens tunnelbanestation i december 2009. Vid gripandet förde han med sig kvinnan till SL:s lokaler. Där skall han ha knuffat ned henne på en stol, sparkat henne på benet och slitit henne i håret. Efter det tryckte polismannen ned kvinnan på golvet och vred upp hennes arm bakom ryggen så att den gick av.

Orsaken till detta extrema våld var enligt polismannen att kvinnan försökt ge sitt SL-kort till sin pojkvän för att han skulle kunna passera spärrarna med det. Efter misshandeln begick mannen minst två dataintrång som bestod i att han gick in i polisens datasystem och läste de anmälningar som bland annat kvinnan gjort mot honom.

Det faktum att polismannen dömts till skadestånd visar att rätten tar allvarligt på de mycket grava omständigheterna vid och efter brottet. Så långt visar sig faktiskt rättssystemet fungera.

Värre är det då vi kommer till hur en annan del av rättssystemet, arbetsgivaren Stockholmspolisen, valt att hantera denna situation. Den dömde polismannen tillåts utan vidare behålla sitt jobb.

Detta är inte första gången som en polisman behåller sitt jobb trots uppenbara lagöverträdelser. I februari i år lät Polisens ansvarsnämnd meddela att två Stockholmspoliser, vilka åtalats för övergrepp mot en bloggare som fotograferade dem vid ett ingripande i tunnelbanan, skulle få jobba kvar även om de fälldes. Detta trots att de stod åtalade för ofredande, överdrivet våld mot bloggaren, grovt egenmäktigt förfarande då de tog hans mobiltelefon och olaga tvång eftersom de hotat bloggaren med brottsanmälning om han inte raderade bilderna på polisernas ingripande.

Det är ett tecken på ytterst dåligt omdöme att låta en dömd brottsling, tillika kvinnomisshandlare, arbeta vidare som en lagens väktare på Stockholms gator. Denne våldsverkare kommer att göra det igen och då ligger skulden på arbetsgivaren som inte tog honom ur tjänst i tid.

Detta skulle aldrig accepteras inom någon annan yrkeskategori. Föreställ er en lärare som döms för att med berått mod ha brutit armen av en elev och sedan tillåts arbeta vidare på samma arbetsplats som om ingenting hade hänt. Tanken är omöjlig. Vad är det då som gör att poliser skall behandlas enligt andra parametrar än andra människor? Medför deras yrkesroll några förmildrande omständigheter?

Nej, snarare tvärtom. Polisen har ett våldsmonopol som de måste nyttja med yttersta försiktighet. De har så att säga ett fysiskt övertag då det är omöjligt för civila personer att försvara sig då de med orätt tillgriper våld. Allt fysiskt försvar innebär att civilpersonen begår brottet "våld mot tjänsteman". Missbrukas detta våldsmonopol såsom skedde i detta fall så måste polismannens arbetsgivare därför agera med beslutsamhet.

Att tillåta mannen att jobba vidare visar att man accepterar att övergrepp begås mot civilpersoner och att polisens våldsmonopol missbrukas. Gatorna känns mer osäkra, istället för tvärtom. Sådana signaler riskerar att allvarligt urholka allmänhetens förtroende för ordningsmakten. Vem är polisen, en del av lösningen eller en del av problemet? Är det ytterligare ett hot ute på våra gator eller är det de som skall skydda oss mot våld och övergrepp?

Om inte Stockholmspolisen själva är mogna att svara på dessa frågor så är det upp till politikerna att göra det. Politikerna måste agera och säga att vi inte accepterar våld och övergrepp i vårt samhälle. Inte från någon.

Av Martin Ekdahl 31 maj 2011 08:33