Var är de goda förebilderna?

Pappa & kriminell - Ett reportage om bankrån, bilbomber och blöjor
av Niklas Malmborg, Geir W. Stakset
Norstedts 2011

Författaren till boken har intervjuat kriminella fäder och drar upp deras berättelser, deras syn på livet och hur de anser sig kunna komma loss ur sin kriminalitet. Det ges dock inga svar angående detta, mest är det fråga om vad dessa fäder tänker göra men inte vill eller kan. Ett antal av fäderna vill inte ens komma loss från livsstilskriminalitet, som högst kan de tänka sig en kriminalitet "light".

Vi matas hela tiden med skildringar av diverse problem i människors liv, som påverkar såväl dem själva som deras omgivning. Unga och gamla kriminella, missbrukare, uteliggare och politiska våldsverkare är idag alla måna om att skildra sitt liv i bokform eller i massmedia, ofta med undermeningen att andra ska "förstå" deras syn på verkligheten. Inte sällan ges den enskildes egen syn på livet stort utrymme, omgivningen blir här mest en utfyllnad eller en del av det som denna anser drabbat honom/henne.

Jag är trött på alla självspeglande beskrivningar av människor som hamnat snett i tillvaron. Trött på att läsa om dem i böcker/tidningar eller se berättelser om deras eländiga liv på TV. Är trött på alla offerbeskrivningar av människor som anser sig vara utsatta för ett tryck från omgivningen som gjort att de hamnat där de är, människor som luftar sina tankar om en framtid de hoppas på men aldrig kan förverkliga. Vad är det som gör att vi är intresserade av att få oss till livs berättelser om dessa förlorare? Nyfikenhet eller en vilja att se skillnaderna mellan oss och dem? Om så är fallet – varför är vi inte mer intresserade om att få reda på hur man kan hamna rätt i tillvaron igen?

Jag hade gärna velat läsa en bok som heter "före detta kåkfarare och pappa", där före detta kriminella intervjuas om vad som gjorde att de valde den rätta vägen i sina liv efter att tidigare levt för att skada sin omgivning. Den hade varit intressant mer än på ett sätt. Sådana böcker verkar dock inte passa i dagens Sverige, där företrädare för självutnämnda "svaga grupper" har en förmåga att kräva sin rätt att beskriva såväl sig själva som sin egen situation. Här ges omgivningen inte sällan skulden för att dessa människor hamnat där de är. Tillsammans med detta uppställs krav på rätt till att få leva sitt liv som man önskar. Detta även om man, såsom exempelvis de kriminella fäderna, inte är beredda att ge andra samma rätt genom att inte dra sig för att utföra förkastliga handlingar mot sin omgivning.

Av Tomasz Striner 30 maj 2011 11:53