Journalister vågar inte röra i den politiska smeten

Politiker och myndigheter har förtroende hos oss undersåtar. Det har Expressen och Aftonbladet också, i ännu högre grad. Men när journalister frågar politiker om hittan och dittan rörande tillämpning av särskild lag lagstiftning på nysvenska blir svaret alltid "no comment i enskilt fall". Och därmed låter sig journalisterna nöja. Är det inte meningen att lag ska tillämpas i enskilda fall?

För något år sedan frågade jag Carl B Hamilton varför merparten av så kallade u-landsbistånd alltid hamnade på någon neger-/arabhövdings nummerkonto i Schweitz, eller liknande, fick jag inget svar. Hade jag frågat till exempel Ian Wachtmeister, äkta adel med känsla för heder, hade jag säkert fått mer svar än jag orkat läsa. Carl B synes tillhöra knapadeln och uttalar sig endast till auktoriserade journalister, där han kan vara säker på att inte få någon obehaglig följdfråga. Mellaninitialen B är väl vad han kan vara mest stolt över. Plus att han uppburit socialbidrag cirka 20-30 år på min bekostnad.

Nyligen har Integrationsverket Invandrarverket? med en budget på några miljarder bränt några få hundratals miljoner på min bekostnad på en kampanj med tema hur lustigt det är för barn att komma hem till sitt sönderbombade hemland, med eller utan krigstraumatiserade föräldrar. I händelse de är sönderbombade finns väl en eller annan grandmammy som ännu inte är sönderbombad, kanske.

Vad fan har dessa barn att göra i Sverige över huvud taget? Jo, de ska göda den svenska byråkratin och därmed bekämpa arbetslösheten. Det finns otaliga exempel andra myndigheter som arbetar lika effektivt. Hur många onödiga myndigheter har vi? Av totalt cirka 300, hur många direktörer sitter i disponibilitet till vardera en årlig kostnad på 3-5 miljarder kronor, på min bekostnad?

För många år sedan fick Ahlin en hel EU-kommission att krypa till korset och avgå. Hemkommen till Sverige blev hon omedelbart avrättad av inkompetenta politiker med fifflaren Bosse Ringholm och Sulan eller HSB som exekutörer.

Man aktar sig att röra i den politiska och byråkratiska smeten! Det har alla journalister lärt sig. Istället ägnar de all sin kraft till att smutskast vår retarderade konung och hans hustru, som plötsligt ska göras ansvarig för vad hennes far Herr Sturmbannführer hade för sig för 60-70 år sedan.

Av Gunnar Sjöström 24 maj 2011 11:13