Livet är ett arbete från början till slut

Arbete har genom nationalekonomerna förknippats med lönearbete, det vill säga att man säljer sitt arbete till kapitalisten. Politikerna vill att vi ska sälja så mycket arbete som möjligt till kapitalisterna, det är det som kallas för arbetslinjen. Debatten om det goda arbetet saknas helt. Det är bara att jobba på och se glad ut, allt enligt Alliansen.

"Vem diskuterar nuförtiden arbetets innehåll? Allmän hopplöshet, förtvivlan, utanförskap har ersatt medvetenheten om arbetets alienation"
David Brolin i "Alienationen svår att rationalisera bort", SvD 22/3 2011

Det finns ju inget samhälle som har full sysselsättning. Och de som verkligen har jobb orkar inte engagera sig i arbetets villkor. Så man blir bedrövad över alla dessa pensionärer som fortsätter sitt lönearbetande. Känner de inte att de slår undan benen på dem som verkligen behöver en arbetsinkomst?

Livet består alltså enligt Hegel av aktiviteter arbeten från början till slut. Den värsta perioden är förstås skolarbetet från kanske elvaårsåldern. Då har man goda utsikter att bli nedtryckt i skorna. Sen gäller det att hitta ett lönearbete där man inte riskerar att slita ut sig. Helst ett där man inte behöver anstränga hjärnan åtta timmar i sträck. Det räcker med tre timmar om dan. Men alla tycker ju inte om lönearbetandet. De borde i stället få aktivitetsersättning. Det skulle Hegel ha gillat.

Författaren Artur Lundkvist hade lite funderingar kring det livslånga arbetandet.

"Vem är arbetare, vem är inte arbetare? Vem arbetar inte redan genom att existera, livet som ett livslångt arbete med att andas, äta, sova, hålla blodomloppet i gång? Det är ett arbete redan att tänka på att man ska arbeta, att gå ut ur huset, att uthärda något transportmedel till en annan plats. - Att läsa tidningen på morgonen är ett arbete. - Att samtala kräver också sin man eller kvinna. - Även stillasittande tänkande är krävande, om också på ett annat sätt än det barbariska kroppsarbetet, förutsätter en art av frånvaro i närvaron, ett slags inre förflyttning som långt ifrån alla är mäktiga. - Att resa är naturligtvis ett stort arbete som man återvänder nedbruten ifrån, färdig att sjukskriva sig. - Att hålla sig ung i det längsta är slitsamt nog, att åldras med eller utan behag är ännu mer krävande, att dö måste innebära den sista stora kraftansträngningen, om inte vilan eller mörkret eller intigheten efteråt utgör fortsatt arbete."

Skrivet mot kvällen, 1980

Det är ju lite oroväckande att man, enligt Lundkvist, kanske måste arbeta efter det att man dött. Men då är det väl inte mer än rätt att man får övertidsersättning, liksom ersättning för obekväm arbetsplats.

Av Lennart Karlsson 18 maj 2011 08:38