Betraktels över folks vanor och ovanor

Hur kan man som fotgängare lyckas med att gå i vägen för andra? Och hur kan man, när man ska gå av bussen, tåget, tunnelbanan eller liknade, bara tränga sig ut så fort fordonet stannat? Detta är för mig en gåta.

Cyklister tycks ha licens på att köra var de vill, när de vill samt hur illa som helst.

Låter något av detta bekant?

Jag höll på att glömma bilisterna i sina bilar. De har en förmåga att missa det faktum att de inte är ensamma på vägen.

Låter detta också bekant?

Nu är det så att jag har arbetat inom Stockholms Lokaltrafik rätt länge och jag börjar undra hur det är ställt med er trafikanter. Hur kan ni tro att ”jag kan nog komma med, fastän det är överfullt i vagnen”? Att sitta som en packad sill för att sedan få någon i knät på morgonen kan inte tillhöra dagens höjdpunkter.

Låt mig ta ett exempel ur mitt arbetsliv.

Tåget mot Österskär ska avgå klockan 16:45 men trots att det går ett nytt tåg om bara tio minuter så kommer det folk springande. Då de informeras om att den tredje och sista vagnen är välfylld så försöker man inte springa lite längre fram, utan man tränger sig hellre ombord. När tåget väl avgår kommer det fortfarande folk springande till just detta tåg, som om det skulle vara det sista tåget som avgick någonsin!

Nåväl, när det sedan var dags att visa sitt färdbevis eller betala så är det inte lika bråttom, sedan kommer den obligatoriska frågestunden:

”Alltså, om tåget är ett snabbtåg? Svar: JA!”

”Var tåget går? Svar: Österskär.”

”När tåget är framme vid Åkersberga? Svar: samma tid som igår” önskar jag att jag fick svara, men det gör jag inte utan jag upplyser om när tåget kommer fram till önskad station.

Sedan har vi resenär som önskar begagna sig av kort... det vill säga kreditkort! Jag har vi ett par tillfällen velat skoja och säga att jag visst kan ta kortet, om jag får koden också... Naturligtvis gör jag nu inte detta utan förklarar att här på tåget gäller förköpsremsor eller SL-kort av något slag alternativt kontanter. Då detta väl sjunkit in kommer den obligatoriska frågan: "Vad kostar det?" och svaret är samma som alltid, "det beror på hur långt ni ska".

Ibland hände det att folk bara satt och såg helt oförstående ut, modell fiollåda i ansiktet.

Så kunde vardagar och för all del även helger se ut. Så tänk på det nästa gång du reser – ha färdbeviset framme eller redo.

Av Fredrik Hansson 12 maj 2011 09:53