Det du inte såg – årets viktigaste bok

Det du inte såg
Av: Patrik Sjöberg och Markus Lutteman
Inläsare: Jakob Ekelund

Patrik är en auktoritetsjägare. Han startar krig emot dem som han anser ha gjort fel och ger sig aldrig. Han är envis och rättfärdigar sina handlingar och sitt prat med argumenten: "så gör Svensson" eller "så gör de som bestämmer". Den tonen och det draget hos Patrik i text och handling känns oerhört påfrestande.

Patrik och jag är jämngamla – vi har i mångt och mycket delat samma uppväxt. Jag är 20 centimeter kortare än Patrik men är ganska lik honom till sätt och utseende, jag har fått kommentarer som "fan, du ser ju ut som Patrik Sjöberg". Det har nog i och för sig mest varit mina frisyrer.

Jag kan säga att jag alltid gillat Patrik, men jag har ofta undrat över hans stela, inbundna sätt emot media. Jag har inte riktigt förstått vad är det med honom, varför måste han vara så enstavig, blyg och konstig? När jag hörde att han bott med sin tränare tyckte jag att det var konstigt, med ändå vackert på något sätt. Men det skulle visa sig att så var det inte...

När han åkte ditt för kokainet förstod jag ingenting. Jag är tillfrisknade beroende själv, så idag förstår jag mycket mer. Jag har lärt mig att förstå mig själv, plus att jag träffat ett antal tusen andra beroende och tyvärr eller hur man nu ska se det är våra historier alltför lika varandra. Patriks liv i världstoppen bland idrottsmän, för det är det livet han beskriver, visar på en märklig och tråkig syn på droger. Man kan fråga sig varför det blir så. Svaret är nog att det krävs en viss personlighetstyp för att bli bäst, det handlar om spänningssökande människor som har lätt att mer eller mindre utplåna sig själva för att synas.

Patrik vill synas och höras så länge det finns ett syfte med det – i övrigt vill han inte synas alls, enligt egen utsaga. Jag förstår logiken. Han är som en Jan Guillou, som säger att han bara vill synas för att han har något att säga. Gott så.

I "Det du inte såg" tar Patrik det första steget i att blottlägga och ta fram de hemskheter han blivit utsatt för. Patrik växte upp med en far som inte ville ha honom och en mor som begravde sig i sin egen värld. Slutligen hamnade han hos en pedofil som sade sig kunna hjälpa honom att få det han sökte i livet – framgång och pengar. Våra vägar till ett bättre liv ser olika ut.

Jag tycker att den här boken är årets viktigaste. Sådana här saker ska inte behöva hända, och förhoppningsvis kan Patriks bok stärka de människor som behöver mod för att göra något åt sina egna problem, vad det nu än må vara. Boken ger dels en bedrövlig bild av idrottens baksida – pengar, droger och status – och dels en intressant inblick i hur träningen ser ut för en idrottare på elitnivå. Han visar medaljens baksida med att vara känd, men också glädjen över att bli förälder. Patrik har här och nu öppnat dörren till den mörka sidan av sitt liv, den vi inte såg.

Men för att provocera som både Patrik och jag är duktiga på vill jag säga att jag fortfarande väntar på sanningen om hur det är beskaffat med hans drogmissbruk. Jag köper inte hans oskyldiga historier. Men som sagt, det är inte min sak att dra fram den sanningen ur honom. Jag undrar bara varför han inte kunde vara lika öppen och ärlig om detta som om det övriga han varit med om.

Av Mikael Vasara 10 maj 2011 10:55