Det nya paradigmet - Vårt naturliga tillstånd

För att kunna omskapa ett tillstånd som inte är bra måste man först och främst tillstå att det finns ett problem. Inom psykologin finns ett fenomen som Freud kallade för bortträngning. Detta innebär att en person som insett ett obehagligt faktum som vederbörande inte orkar hantera väljer att förtränga eller "glömma" det. Vinsten blir att individen inte medvetet behöver konfrontera det oerhörda obehag eller den ångest upplevelesen framkallar. Baksidan är att personen utvecklar någon form av neuros på grund av den inre spänning och kraft som går åt att hålla det obehagliga fördolt. För att lösa upp de känslomässiga knutarna så behöver man medvetandegöra och bearbeta de jobbiga och traumatiska känslorna.

Sedan lång tid tillbaka har de styrande spelat på människors skuldkänslor och rädsla för lidande och död för att få dem att agera i enlighet med elitens önskan. I större skala fanns/finns hotet om Guds vrede för den som inte "gjorde/gör som den ska", i nästa skala hotet från makthavarna om utebliven ersättning, fängelse eller död och därefter föräldrarna och den närmaste omgivningen och hotet om utebliven kärlek och gemenskap.

Människan är en flockvarelse och rädslan för att stötas ut ur gruppgemenskapen gör att de allra flesta fogar sig. Vi är inte skapta för att leva i ensamhet eller alienerade från andra människor utan behöver ett socialt sammanhang där vi kan interagera med och spegla oss i varandra. Därför krävs det vanligen en rejäl självkänsla och inre styrka för att våga utmana de rådande dogmerna inom gruppen, samhället och världen.

Redan på 1600-talet hävdade filosofen Thomas Hobbes att människan är grym, egoistisk och maktlysten och behöver elitens hårda styre för att hållas i schack. På 1700-talet sa den franske filosofen Jean-Jaques Rousseau att människan föds god. Andra tänkare, till exempel John locke, menade att människan föds som ett oskrivet blad. Forskning visar dock att vi föds med specifika karaktärsdrag och att de flesta människor inte är beredda att gå över lik. Dock finns det ju uppenbara undantag.

Inom evolutionspyskologin studerar man beteende och psykologi hos människor och andra primater och menar att vårt beteende till stor del är ett resultat av genetiska anpassningar utvecklade för att överkomma hinder i den historiska miljön. Professor Steven Pinker vid Harvard menar att miljöns roll för personligheten är överdriven. Han påstår att våra personlighetesdrag till mer än nio tiondelar beror på biologiskt arv från årmiljoner av afrikanskt samlarliv, resten är slump och miljö.

Själv brukar jag hävda att människan i grund och botten är en nyfiken, kreativ och livsbejakande varelse och att vår konfliktbenägenhet snarast hänger ihop med att vi är i konflikt med oss själva på grund av att vi lever i en miljö som i många avseenden fräter på våra nervssystem. När det kommer till kritan är vi dock ofta benägna att bistå varandra i svåra stunder. Se bara vad som händer när en stor katastrof inträffar, de flesta är beredda att hjälpa till på något sätt, åtminstone om de blir ombedda.

Det förefaller som att det är först när vi utsätts för stress, vilken ofta är undermedveten och på grund av rädsla och bristande kontroll över våra liv, som vi tenderar bli cyniska och aggressiva. Då triggas reptilhjärnan och våra lägsta instinkter igång och likt rovdjuret biter vi i självförsvar eller attackerar automatiskt och hugger mot vår omgivning på diverse sätt.

Professor Pinker säger att mellan tre och fyra procent av USA:s män är psykopater. Dessa individer har en genetisk förändring som gör att de saknar den mest grundläggande mänskliga förmågan: empatin. Därför är de manipulativa, oansvariga, egoistiska, lögnaktiga och saknar skuldkänslor. Paradoxalt nog är de också ofta socialt framgångsrika vilket leder leder till frågeställningen varför inte alla blev psykopater?

Lasse Berg, författare till boken "Gryning över Kalahari - Hur människan blev människa", som studerat afrikanska stammar som San-folket, vilka lever som på stenåldern, menar att förklaringen kan vara att detta drag var mycket sällsynt bland de gamla samlarfolken, eftersom de grupper som fick för stor andel psykopater förlorade förmågan att samarbeta:

"Kanske har de blivit fler i senare tiders hierarkiska samhällen där denna personlighet gör det lättare att gå över lik på vägen mot toppen. Förmågan till godhet, utvald under miljoner års jämlik grupptillvaro, kanske inte har samma evolutionära fördelar i de hierarkiska samhällen vi just uppfunit. En psykopat däremot, har lättare än andra att avancera, även om det ofta är katastrofalt för organisationen."

Vidare skriver han:

"I det privata näringslivet är detta numera ett uppmärksammat problem. En tänkbar hypotes är att psykopaterna är överrepresenterade också i toppen på andra organisationer och samhällsorgan där det finns makt."

Det sistnämnda är helt i enlighet med den tes jag själv driver, nämligen att de som har makten över världen och dikterar vilkoren för de övriga delarna av mänskligheten, är just psykopater och att det är därför man fortsätter spendera tusentals miljarder på militära medel, samtidigt som vi vet att 30 000 barn om dagen dör av svält och halva planetens befolkning lever på under två dollar om dagen.

I ljuset av detta blir ju påståenden som att "Makthavarna skulle aldrig döda 3 000 av sina egna medborgare", för att argumentera mot tesen om att 9/11-dådet inte var resultatet av en gubbe i en grotta vars kumpaner utan större flygvana styrde tre boeingplan med perfekt precision in i tre byggnader i landet med världens mest avancerade underrättelsetjänst och flygvapen, naturligtvis naiva.

Idag vet vi att USA hade knäckt japanernas kod under andra världskriget och visste att de var på väg mot Pearl Harbour. Då dödades över 2 500 människor och dessa offrades för att USA:s regering skulle få med sig opinionen i kriget. Vi vet även att OSS, föregångaren till CIA, tog över både naziofficerare, t ex Reinhard Gehlen och flera naziforskare, bland annat Werner Von Braun, före detta överste i SS, till USA, alltmedan Vatikanstaten bistod andra nazister i deras flykt till bl. a Sydamerika.

Vi vet också att amerikansk och brittisk underättelstjänst 1958 startade operation Gladio, en nära 20-årig verksamhet som bestod av hemliga gerillatrupper över hela europa som efter kalla krigets slut skulle agera "beskyddare" mot kommunistiskt inflytande. Kärnan i planen var olika former av terrorism mot civila. Med hjälp av högerextrema organisationer genomfördes en rad attacker där hundratals oskyldiga människor dog.

Vi vet även att år 2003 så medgav Robert Mcnamara, som var USA:s försvarsminister under 60-talet, i en intervju, att den så kallade Tonkin-incidenten 1964, som användes för att rättfärdiga USA:s krig i Vietnam, aldrig inträffade överhuvudtaget.

Sådana uppgifter ställer mycket av det vi lärt oss på huvudet. I åratal har vi matats av välmenande lärare i skolan, entustiastiska journalister i medierna och "skolade" akademiker i debattsoffor, med att de konflikter vi ser världen runt är ett resultat av olyckliga politiska omständigheter och tillfälligheter. "Shit happens!"

Sällan hör man någon ens andas en antydan om att vi delges lögner av de styrande, att krig är synnerligen lönsamt för storbankirerna och miltärindustrin och att det, inte minst i samband med terror, även använts som förevänding för att omdana samhällen och införa storebrorslagar som till exempel FRA eller facistioida lagar som Patriot Act.

Uppskrämd av diverse illdåd, okritiskt rapporterade i pressen, nickar den omedvetne medborgaren och säger sen att det här är nog bra ändå. Successivt strippas vi på våra mänskliga rättigheter utan att knysta, då vi lärt oss vara lydiga överheten. Istället så förtränger vi det obehagliga faktum att vi har blivit kuggar i ett själlöst maskineri som går på tvärs med våra nervssystem och tröstar oss med prylar, snabbmat, sötsaker, droger och andra avledande saker i ett försök att härda ut på den materialistiska slavfarmen i det globala brädspel på vilket eliten flyttar runt och knuffar ut människor efter behag i sitt stormaktspel.

Istället har de lyckats intala oss att detta är någonting helt naturligt, och om någon sätter en fot utanför fållan och hävdar en obekväm eller rent av revolutionerande tanke är andra snabbt där och tillrättavisar "puckot". Särskilt legitimt blir det förstås om korrigerarna kan hänvisa till akademisk skolning som underlag för sin "sunda" och "realistiska" världsbild, till skillnad från de "muppar" och "truthdårar" som i deras ögon utgörs av "ensamma, obildade och patetiska pajasar" i sina försök att förstå världen. I den mån "foliehattar" finner gemenskap är det i så fall med andra "stollar" som fastnat i någon "konspiratorisk soppa".

Det tycks uppenbart att vi behöver ett nytt paradigm i sättet att tänka, se på och förhålla oss till världen. En förutsättning för detta nya paradigm är att vi börjar varsebli och vågar titta på vad som verkligen skett och sker på världsarenan och att vi tror på oss själva och människan som sådan.

Berg menar att människan i grunden är god. Hans observationer av San-folket visar att de är både empatiska och hjälpsamma. Han berättar också om att när antropologen Marjorie Shostak undersökte självbilden hos San-kvinnor i alla åldrar fann hon att de såg sig som naturligt åtråvärda och vackra och att de uppfattade den egna personligheten som bra och fullvärdig."Så ser förmodligen vårt naturliga tillstånd ut", menar Berg.

Om detta är vårt naturliga urtillstånd, vilket jag tror att det är, då är det kanske på tiden att vi försöker återerövra detta tillstånd.


Källor:

- Gryning över Kalahari
- The Nation: Hirohito Winds Up His Grand U.S. Tour
- The United States Government, Nazi Scientists and Project Paperclip, 1945 to 1990
- Robert McNamara admits Gulf of Tonkin attack did not happen

Av Michael Delavante 13 apr 2011 11:01