En farlig dörr in i Irak

Najem Wali
En stad vid namn Komeit
Översättning från arabiska: Ingvar Rydberg
Alhambra
Utgivning: 2002

1968 tog Bathpartiet makten i Irak. Tanke-, organisations- och politisk frihet inskränktes. Under 70-talets första hälft lockades det populära, Moskvatrogna kommunistpartiet att alliera sig med Bathpartiet vilket gav det senare insyn i kommunistpartiets medlemsregister. Klappjakten på kommunister kulminerade 1978, två år innan det av väst understödda kriget mellan Iran och Irak bröt ut. 1988 tog Iran-Irakkonflikten slut och Saddam Huseins attack mot kurderna i norra Irak påbörjades.

Ur detta följde Huseins intrång i Kuwait och det USA-ledda kriget, kallat Ökenstorm, som varade mellan 17 januari och 26 februari 1991. Med historiken i minnet läser jag den irakiske exilförfattaren och journalisten Najem Walis roman "En stad vid namn Komeit".

Wali öppnar dörren in till ett slutet land. Det är sent 70-tal och Saleh Sultan har återvänt till den lilla staden Komeit, inte långt från al-Amara, för att begrava sitt förflutna. Han börjar undervisa i historia på gymnasiet, med strikta order från rektorn att inte tala politik under lektionerna. Snart dras han till en av eleverna, den unga kvinnan Majida som aldrig bär abaya lång, svart klänning som täcker hela kroppen inklusive huvudet, men inte ansiktet. Han ger henne en hemlig bok och väntar med spänning på hennes reaktioner, utan att veta att hon har band till Isam Muhad, Komeits mest inflytelserika och partitrogna man.

Tidigt vävs man som läsare in i ett intrikat triangeldrama där en undertryckt lust går hand i hand med längtan efter frihet, efter det fria ordet. På dörren in till Qasims frisörsalong står att politiska samtal är förbjudna och i Salehs dossier finns uppgifter om ett förflutet som kommunistanhängare.

Nu pressas han från flera håll. Rektorn och Isam Muhad vakar över honom, väntar på ett oförsiktigt ord, ett misstag, och revolutionärerna smyger i skuggorna och försöker fresta honom tillbaka. Kärleken till den temperamentsfulla Majida sliter i Saleh. Han känner sig paralyserad av hennes skönhet.

Kapitlet där han bjuds hem till Isam Muhad för ett "vänligt" samtal är klaustrofobiskt. De dricker whisky och zahlawi och äter jajik alltmedan de outtalade frågorna pressar som en kvävande hand över Salehs strupe. Saddam Huseins födelsestad Takrit vidrörs och det ökända psykiatriska sjukhuset Shamaiya likaså.

Ett kvarhängande minne efter att jag har lagt "En stad vid namn Komeit" ifrån mig är den grymma skildringen av hur Saleh en gång omskars utan bedövning. Den enda trösten var faderns kyssar mot pannan.

Romanen är mustig som ett exotiskt kryddbord utan att en enda gång slå över i långrandighet eller pekoral, en balansakt som imponerar. Komeit, som på ytan verkar lamslagen och kontrollerad, en begravningsplats enligt galningen Khalil, sjuder av liv. Människorna tecknas mot en historisk bakgrund och blir till flerdimensionella pusselbitar när Wali driver historien framåt.

Den tryckta stämningen, känslan av att alltid vara påpassad, kontrasterar mot sinnliga miljöer. Doften av stekt fett, jasmin, rosor och schersmin väver tunna slöjor mellan raderna. Det tycks så långt ifrån vår egen verklighet, så främmande, mytiskt och ofta obarmhärtigt, men någonstans är det samma kärlekslängtan, samma önskan om värdighet, den mänskliga viljan till oberoende och frihet.

"En farlig dörr in till Irak" ingår i serien Boken har inget sista datum

Gå till Whildes bokhörna

Av Stefan Whilde 08 apr 2011 07:41