Kvinnor kan - även när det gäller våld

Idag uppmärksammas mäns våld mot kvinnor, men ytterst lite kvinnors våld mot män. I jämlikhetens Sverige anser jag att denna obalans är skrämmande och alarmerande. Det är nämligen så att män och kvinnor drabbas av brott mot person i ungefär lika stor utsträckning, men de drabbats av olika typer av brott. Män utsätts oftare för fysiskt våld utomhus, hot och bedrägerier, medan kvinnor drabbas av sexualbrott och trakasserier.

Hittills har allmänheten, media och domstolar oftast tagit kvinnors parti och betraktat dem som offer. Men även kvinnor kan vara våldsbenägna och kränka andra. Allt fler källor visar att kvinnor har lärt sig de lagar som ska skydda dem och att de börjar använda dem mot män, inte minst drar de nytta av den positiva trend och opinion som står på kvinnornas sida. Männen, tillika pappor, drabbas också av sina före detta fruar eller sambos våld som leder till fysiskt och psykiskt lidande och som påverkar männens/pappornas hela livssituation. Exempel kan vara besöksförbud i vårdnadstvister där pappan inte kan få träffa sina barn. Utöver det kommer alla de ekonomiska påfrestningar och extra kostnader som männen påtvingas, medan kvinnor bedöms som offer och får hjälp och stöd från samhället.

Kvinnor kan lika väl som män kan grovt kränka andra. Grov kränkning är ett brott som är sammansatt av upprepade gärningar, till exempel olaga hot under pågående äktenskap/relation där kvinnan kan vara gärningsmannen och mannen är offret.

2010-07-01 skärptes straffen för allvarliga våldsbrott och redan 2007-07-01 skärptes socialtjänstlagen, vilken tydliggjorde socialnämndens ansvar för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och barn. Nu är det dags att se till att även männen få samma rättigheter som kvinnorna. Både kvinnor och män skall behandlas lika. Det är svårt att föreställa sig hur män som inte träffat sina barn på flera år känner sig till exempel efter att domstolen har dömt till gemensam vårdnad men kvinnan obstruerar domstolsbeslutet utan påföljder. Till och med FN:s Barnkonventionen säger att barnen har rätt till båda sina föräldrar, men i Sverige tycks myndigheterna ofta strunta i Barnkonventionen och låter barn växa upp utan båda föräldrar.

Var kommer jämställdheten och delad ansvar för barnen och barnens välbefinnande och uppfostran in, om bara en av föräldrarna tillåts att ta hand om barnen? I många fall används barnen som medel för att såra den andra parten. Barnens bästa måste prioriteras och måste vara i första rummet.

"Kvinnor kan" - även när det gäller våld. Kvinnors våld, hot och olika trakasserier mot män måste också tas på allvar. I Sverige finns tusentals män som är drabbade av sådant våld. Myndigheter måste även kunna se även männen som drabbade och hjälpa dessa utsatta män. Allt detta för barnens bästa.

Därför är det viktigt att uppmärksamma och ge erforderligt stöd och hjälp även till våldsutsatta och kränkta män och verka för att berörd personal i myndighetsövning erhåller utbildning, inte enbart om mäns våld mot kvinnor utan också vid kvinnors våld mot män.

Av Helena Nordvall 22 mar 2011 09:44