11 mars: Katastrof i Japan

Det är en vanlig fredag i mitten av mars. Tröttheten efter veckans slit tar ut sin rätt på barnen som låter snooz-knappen vara aktiv och jag vaknar innan dem. Förmaning om tandborstning och frukost intar sin plats innanför väggarna i vanlig ordning, och jag utser mig som koordinator för morgonens övningar. Teven står på med svamp-Bob och i en ensam minut slår jag över till nyheterna på TV4.

Där möts jag av den fruktansvärda nyheten om ett jordskalv utanför Japans kust och jag följer med i live-bilder då en jättevåg rullar in mot Japans norra kust. Jag stannar upp med kaffekoppen halvvägs mot munnen och blir väldigt tagen av stunden. Här inträffar en naturkatastrof på andra sidan jordklotet och jag kan, via min teveskärm, vara med i den aktuella stunden då ett fenomen närmar sig med lavinfart.

Jag ser hur programledarna för en gång skull blir mållösa och stillheten i stunden påminner om då jag varit med om förlossningar och då patienter dragit sitt sista andetag. Då stannar tiden upp och tredje världkriget kan börja bäst det vill. Jag är bara här och nu, inget annat existerar. Så är det också då jag tittar på bilderna från Japan denna morgon och jag häpnar över hur liten världen blivit och hur allt som händer påverkar mig i en snabbare takt och på ett mer påtagligt sätt än det gjorde förr.

Tänderna blir borstade och bilen tar barnen ut från åkerns stillhet till dagens bestyr i vardagen. Väl hemkommen sätter jag mig med mina tankar och sticket i soffan och för att avleda tankarna slår jag på teven som visar världscup i storslalom. Jag känner nästan en viss irritation över hur de kan åka skidor precis som om ingenting hade hänt, men jag vet också att livet går vidare och en katastrof som denna nästan har blivit vardagsmat.

Orkar vi ta in all denna fasa eller stänger vi av för att orka med de krävande liv som vi ofta har? Har vi blivit immuna mot elände?

Jag vet inte, men jag stänger av storslalomen för att återvända till mina tankar. Min första reaktion är att jag så gärna skulle vilja göra något, men vad ska jag göra? Vad ska jag kunna göra för att bekämpa det lidande ännu en katastrof har orsakat?

Av Birgitta Stiefler 11 mar 2011 11:14