Palmemordet kunde ha fått sin lösning nu

För några år sedan drev man igenom en lagändring som tog bort preskriptionstiden på mord och en del andra allvarliga brott. Det var ingen större debatt om frågan utan alla verkade ganska så eniga om att t ex mordutredningar i princip aldrig bör läggas ner. Höger och Vänster var ganska så eniga och dåvarande justitieminister Thomas Bodström var en av de som engagerade sig mest i frågan. Med dagens DNA-teknik kan man förstå att tanken väcktes att det faktiskt kunde vara möjligt att fälla mördare flera decennier efter att brottet begåtts.

Däremot verkar man ha glömt bort andra argument till varför preskriptionstid kan vara en bra idé. Sannolikt vill de allra flesta att mördare ska sättas dit så snart som möjligt och få sitt straff. Även om utredningen tar tid och fallet är svårt så önskar man att gärningsmannen sätts dit. Men som många rättsexperter säger så blir ett fall allt svårare att lösa för varje år som går. Har man inte löst ett fall efter 25 år, så kommer man sannolikt inte lösa det efter 30 eller 40 år heller.

När preskriptionstiden togs bort tror jag lagstiftarna och politikerna var något förblindade av möjligheten att uppklara flera gamla mord med hjälp av den moderna DNA-tekniken. De glömde nog dessvärre bort att se framåt i tiden. De gamla mordfall där man bevarat blodspår kommer naturligtvis att möjligen kunna klaras upp, men de fallen är ett begränsat antal och kommer ganska snart att gås igenom och antingen klaras upp eller konstateras att blodspåren innehöll för lite DNA, var kontaminerade av andra människors DNA, eller något liknande. Blickar vi istället framåt i tiden så kommer DNA-tekniken vara bland det första man tar till i en utredning, om det finns några blodspår. Det är ju inte direkt sannolikt att man 25 år senare kommer att hitta blodspår som måste undersökas. Alltså är motiven till att ta bort preskriptionstiden pga att vi fått nya tekniska möjligheter att utreda gamla brott, ett ganska svagt argument eftersom det i princip endast gäller för en begränsad mängd gamla brott från en tid innan DNA-tekniken fanns.

Andra argument till att ta bort preskriptionstiden är för att man inte vill att någon ska klara sig undan ett allvarligt brott. Det är det väl ingen som vill egentligen. Men samtidigt som många gärna vill få gärningsmannen fälld så vill de lika mycket att fallet ska bli löst. Det Bodström och andra politiker och lagstiftare inte verkat inse är att de två viljorna faktiskt kan stå emot varandra. Vad menar jag med det? Låt oss ta det dagsaktuella Palme-mordet som exempel. Brottet skulle preskriberats nu, om inte en lagändring skett för några år sen. En utredning som kostat skattebetalarna flera hundra miljoner skulle ha lagts ner, och det hade varit fritt fram för mördaren att träda fram, men också medhjälpare till mördare som varit medskyldiga. Det är givetvis inte alls säkert att något trätt fram, men som det ser ut idag så är den chansen helt obefintlig. För vem vill spendera resten av livet i fängelse helt frivilligt?

Med all respekt för de som bara vill att den skyldige ska få sitt straff, så måste man vara medveten om att man samtidigt motverkar att mordfall någonsin blir lösta. Det är omöjligt att sätta sig in i situationen att få en närstående mördad, men om man frågar någon anhörig till ett mordoffer så undrar jag ändå om man inte efter 25 år tycker att det är viktigare att få ett avslut på ett olöst fall, än att gärningsmannen till vilket pris som helst ska få sitt straff.

Försöker man istället sätta sig in i en mördares situation, vilket är ännu svårare, så tror jag att alla människor som mördat någon har ett oerhört tungt samvete som de bedövar på olika destruktiva sätt, och ett sätt att lätta det samvetet är nog att berätta vad man har gjort och försöka be om förlåtelse. I hollywoodfilmer och kioskdeckare så porträtteras mördare ofta som kallblodiga och helt utan känslor, men studerar man verkligheten så mår många grovt kriminella väldigt dåligt, soldater som varit med om strider där de dödat människor får ofta psykiska men för resten av livet. Så personligen så tror jag att chansen att en mördare skulle träda fram efter 25 år inte är så liten, om denne fick sitt brott preskriberat.

Om vi slutligen återgår till Plamemordet så måste vi inse att mordet antagligen aldrig kommer att klaras upp nu. Det är extremt osannolikt att någon efter 25 års undersökningar skulle hitta nån ny infallsvinkel och hitta några bindande bevis till någon misstänkt. Mördaren kommer inte att träda fram när denne riskerar att få sluta sina dagar i fängelse. Eventuella medhjälpare som vet något, och som är medskyldiga, kommer inte heller att yttra något i rädsla för fängelsesraff. Oavsett vad vi tycker om preskriptionstid för mord, så måste man medge att den borttagna preskriptionstiden grusade chanserna att mordet skulle få en lösning nu idagarna genom att gärningsmannen eller någon medskyldig nu skulle kunnat träda fram riskfritt.

Av Tobias Jeppsson 28 feb 2011 10:56