Gula fläcken

Att i början av mars känna sig lite less på en vinter som varat i fyra månader kan knappast anses som avvikande. Man talar förstås om "vackra vita vinterland" men skönhet har enligt de flesta av oss vinterglåmiga en låg prioritet i tjugo graders kyla. Man hinner knappt registrera de nakna lövträden som klätt sig i tjocka rimfrostlager som glittrar i isig morgonsol. Några meters rask promenad till brevlådan för att hämta sitt färskprasslande morgonmedia avskräcker från vidare uteliv den dagen. Men efter några dagars mysigt inneliv i fåtöljen med varma pläden, goda boken och TV-knapparna inom bekvämt räckhåll börjar kylskåpet gapa tomt. För att inte tala om den tempererade hyllan där det ljusa milda lagerölet förvaras.

Tanke och Beslut – som så här års sällan visar släktskap – ett raskt skutt ner i polarpaltorna. Med valna händer och ostadig gång halkar jag fram mellan isblocken med sikte på närmaste mataffär. Vid varje gathörn och korsning mellan gångvägar lyser det som vanligt gult emot mig. "Gula fläcken". De är nästan som alla maskrosorna i slutet av sköna månaden maj, våra vovvars kissplatser. De påstås "läsa senaste hundbloggen" och omedelbart posta ett svar med lyft bakben.

Gula fläcken - ett begrepp som vanligen gäller en ofta åldersrelaterad ögonåkomma. En missfärgning i centrum av näthinnan gör det svårare att se skarpt i fokus. Gula fläcken påstås även förekomma i herrkalsonger tillsammans med en sorts bromsspår... Några för mig helt okända fenomen. Möjligen barmhärtigt dolda av – gula fläcken?

Nåväl – min återstående synskärpa räcker till att registrera att det finns hundar i min förort så att det räcker och blir över. Om all denna snö mot förmodan framåt midsommar skulle smälta bort och några förvirrade grässtrån orkar titta upp - tänk på att de flesta av dem blir nedsprejade av våra vovvar fem gånger om dagen. Minst. Så håll dig på gångvägen, medborgare, om du inte vill bli brevbärare vid vovvarnas mejlväxling.

En fransk vän berättade att man i hennes hembygd benämner försommarens gula maskrosmattor "pis an li" – ungefär "piss på ängen". Om dessa mina favoritblommor...

Vovvarnas gula fläckar väckte vårfunderingar på vägen mot centrum under provianteringsexpedition med svidande kinder och rykande andedräkt. Och jag tycker faktiskt mycket om hundar. Men jag har katt. Fel, en tjock katt har mig.

Av Lennart Lundwall 25 feb 2011 10:44