Trampa vatten

Det var heller inte mitt fel att jag råkade sparka till henne i huvudet när hon skulle ta stegen upp.

Och att jag inte kan simma beror väl egentligen bara på mamma och pappas lathet. De tillbringar hellre helgerna med att roa Malin som precis börjat skolan och fortfarande älskar mysteriet med bokstäverna i böckerna. Ibland tillbringar de hela dagar sittande i hammocken med henne mellan sig.

Vattnet ser så anklagande ut när hon försvunnit. Som om det vill sluka mig också.

Malin lärde sig aldrig att trampa vatten några längre stunder, bara korta sekunder lagom för att nå stegen av trä som någon fäst på bryggans kant.

När jag kommer hem frågar mamma efter Malin och jag låtsas inte höra henne.

Efter en stund knackar pappa på min dörr och frågar om jag vill leka med honom i trädgården. Det var det jag visste... utan Malin syns jag.

Av Anitha Östlund Meijer 15 feb 2011 12:58