Årets första svenska deckare

Carin Bartosch Edström
Furioso
Albert Bonniers förlag
Utgivning: Januari 2011

Fyra kvinnor och en man på en isolerad ö i den stockholmska skärgården. Mannen heter Raoul Liebeskind, världskänd violinist och en tvättäkta Don Juan. De fyra kvinnorna bildar Furiosokvartetten och är på ön för att spela in Stenhammars sexa. Raoul har inkallats som vikarie efter det att Louise Armstahl, kvartettens ledare, brutit två fingrar i en olycka. Louise, gammal vän till Raoul, är med på ön för att övervaka inspelningen. Hon har ett förhållande med Furiosos cellist, Caroline. Caroline väntar deras barn efter att ha blivit inseminerad med sperma från Louises bror Peder.

De två violinisterna Helena och Anna är båda förälskade i Raoul och står också på hans ex-lista. Båda tror, var för sig och ovetande om den andras svärmeri, att Raoul vill ha dem, men i hemlighet inleder han en relation med Caroline som bedrar Louise. Till råga på allt är Helena och Caroline systrar. Och sent en kväll hittas Raoul död i vattnet.

När dödsfallet inte kan avfärdas som olycka kopplas kommissarie Ebba Schröder in på fallet. Hon skickas till ön för att reda ut härvan.

Carin Bartosch Edström f. 1965 är tonsättare och översättare av barockmusik med mera. Hon har arbetat som orkesterchef och skrivit flera operor. Hennes författardebut kretsar också mycket riktigt kring musik. Men det är musik som gnisslar och skär, för i centrum trängs sex självupptagna människor med sexualneurotisk välfärdsångest.

Under de första tvåhundra sidorna byggs "Furioso" upp som ett kammarspel där kvinnorna sliter och drar i Raoul i jakten på bekräftelse. Och männen, det vill säga Raoul och Louises bror Peder, låter kåtheten löpa blint efter den sexiga men labila Caroline.

Romanen är på femhundratrettio sidor och som kriminalroman alldeles för lång. Edström vill berätta allt. Det blir onödigt pratigt på sina ställen och en smula krystat i dialogen. När spänningen ska förtätas förtas den istället. Men här finns viss talang. Trots flera invändningar är "Furioso" en okej debut. Edström behöver bara lita mer på läsaren och använda rödpennan hårdare.

Av Stefan Whilde 29 jan 2011 14:00