En flykting i Sverige

Yeshiwork Wondmeneh
När bergen andas
Ordfront
Utgivningsår: 2002

Jag hade ett fadderbarn, en flicka från Etiopien som hette Yemiserach Getachew. När jag sände pengar till hennes födelsedag köpte föräldrarna henne ett par skor och en höna. Familjen brukade skicka mig små dukar som mamman virkat och långa brev översatta till engelska av byns präst. Jag tänker på detta medan jag läser etiopiskan Yeshiwork Wondmenehs debutroman "När bergen andas". Hennes namn klingar lika vackert som Yemiserachs.

Wondmeneh kom till Sverige 1978 och nu fördjupar och förgyller hon det svenska språket med ett afrikanskt temperament. Hon berättar om Sara Tariku som lämnar Tanasjön och sitt hemland för att gifta sig och börja ett nytt liv, långt borta från dödsdomen. Kontrasten mellan Etiopiens hetta och kylan i Stockholm är som helvetet där den dömda syndarens själ kastas mellan eld och is och redan vid passkontrollen särbehandlas hon, hålls kvar trots att hon fryser så att hon skakar, trots att hennes papper är i ordning och godkända på svenska ambassaden i Addis Abeba.

Maken Abraham har bott i det nya landet sedan mitten av 1960-talet och jobbar för Posten, men den patriarkala traditionen från Etiopien dröjer kvar i hans blod. Unga Sara kommer till honom i tidigt 80-tal, börjar i språkskola och ser de nya orden som nycklar till ett kassaskåp. Snart möter hon den dolda rasismen på Arbetsförmedling och Försäkringskassa, men även feminismen och vägen till oberoende. Äktenskapet blir allt svårare att vistas i. Hon är kall när hon famnas av Abraham och först efter samtal med vännen Mimmi ger hon tvåsamheten en sista chans; hon låter sig bli gravid.

Det Sverige som Sara lär känna rullas upp parallellt med berättelsen om hennes mor Sefanit, provinsen Godjam och den etiopiska kulturen där kvinnans sköte tillhör mannen och livmodern traditionen. Och även om Wondmeneh riktar frän kritik mot sitt hemland finns en längtan hem. En del av Saras landsmän skickas hellre tillbaka till Etiopien och fängelserna än lever som andra klassens medborgare i Sverige. För det är inte bara den oundvikliga kulturkrocken Wondmeneh lyckas beröra. Hon blottar segregationen och sanningen om välutbildade invandrare som går arbetslösa eller tvingas ta skitjobb.

Jag minns själv hur det var när jag för tjugo år sedan städade på dårhuset i Malmö. Där träffade jag en polska. Hon moppade mördares och våldtäktsmäns golv och en dag brast hon i gråt. Det visade sig att hon varit språklärare vid ett universitet i Warzawa. Nu svabbade hon korridorer på grund av sitt efternamn!

Saras barn dör vid födseln och hon lämnar maken. Studierna kombinerar hon med nattjobb på akuten. Där lär hon känna en känd författare som kartlägger nynazismen. Hon förälskar sig i honom och dras in i en värld av hot och våld. Man vill gärna tro, i varje fall vid en jämförelse, att Sverige är ett tryggt land att leva i. När illusionen krackelerar står man där tomhänt.

Wondmenehs "När bergen andas" vittnar om försoning och människors mod, men den hymlar inte med att avstånden ibland kan te sig övermäktiga, till och med obotliga.

"När bergen andas" ingår i serien Boken har inget sista datum

Gå till Whildes bokhörna

Av Stefan Whilde 07 jan 2011 09:14